Några bra nyårslöften?

Gårdagskvällen avslutades med att jag tittade på Michael Moores Bowling for Colombine. Jag missade tyvärr en del av början eftersom TV:n var upptagen. Vi har ju bara tre stycken TV-apparater, så det händer ganska ofta. Lyckligtvis väntar vi på att en fjärde ska levereras, så problemet ska väl inte behöva inträffa så ofta se’n. Men, vi är ju fem i hushållet, så helt omöjligt är det inte. Hur som helst är Michael Moore alltid en trevlig (?!?) bekantskap. Säga vad man vill, men han är en enormt skicklig filmskapare. Hans dokumentärer är visserligen alltid partsinlagor och inga neutrala skildringar. Men han får på ett väldigt pedagogiskt och humoristiskt sätt fram sitt budskap. Bowling for Colombine handlar om den amerikanska fixeringen vid skjutvapen. Direkt föranledd av skolmassakern i Colombine, men också andra liknande hemska händelser. Tragedier som kan hända, och händer, överallt på jorden. Men där USA är fruktansvärt överrepresenterade. Medan antalet dödade pga skjutvapen i andra länder räknas i hundratal på ett år så handlar det i USA om 10.000. Vapenlobbyn i USA är stark, och det finns inte mycket som tyder på en ändring till det bättre.

Har ni några nyårslöften? Eller nyårsönskningar? Jag har väl lovat att vara mer positiv och mindre gnällig på Sven Tycker vartenda år sedan det började. Och efter några veckor med goda föresatser insett att det fungerar inte. Det är helt enkelt mycket roliga (och lättare) att gnälla och kritisera än att vara positiv. Det är som med kvällstidningarnas löpsedlar och innehåll. Det säljer bättre med skandaler, mord och katastrofer än att berätta om fred, kärlek och lyckliga slut. Ska det vara kärlek så ska det vara porr…. Men vi kan väl ändå enas om att vi önskar en fredligare och lyckliga värld. En värld där ALLA tänker längre än näsan räcker. Där vi funderar på vad vårt handlande får för effekter, inte bara för oss själva utan för både våra närmaste och hela mänskligheten.

Med någon av morgontidningarna fanns en bilaga med reklam för Fritidsresors resor till Thailand. Inte en rad om flygets miljöproblem där inte. Kan vi för det kommande året hoppas att människan innan man fattar sina beslut tar in faktorer som inte bara handlar om den egna lyckan. Jag såg en insändare i en av morgontidningarna där kvinnan bakom tangenterna önskade fler kvinnliga makthavare (och det gör jag också). Men hon trodde att vi skulle få en fredligare värld då. Men tyvärr tror jag inte det är så enkelt. De kvinnor som kommit till makten i olika länder har tyvärr inte visat sig vara fredligare än sina manliga föregångare. Men vi kan väl önska fredligare makthavare OCH fler kvinnor. Sydsvenskan önskade förresten på ledarsidan en ny regering och det var ju en lovande önskan. Fast dom tillade att den skulle vara borgerlig! Jag undrad vad dom tycker att Fredrik Reinfeldts Högeralliansregering då är? Oborgerlig? Men jag önskar också en ny regering! En icke-borgerlig sådan kan vi väl uttrycka det som.

Nu njuter vi av de sista stunderna av 2007. Det har helt plötsligt blivit minusgrader och solsken. Så något gott är det. Välkomna till 2008 och ännu fler väl genomtänkta tyckerier på Sven Tycker – Sveriges äldsta dagliga blogg!

Så har även jag sett Arn

Så blev det då även dags för Kevin och mig att åka in och titta på Arn. Vi pratade om det redan förra helgen, men då drog diskussionerna ut på tiden så att när vi äntligen bestämde oss så fanns det inga bra platser kvar vid lämpliga föreställningar. Alltså fick det bli denna helgen istället. Så vi tog tåget in efter lunch för att se en av eftermiddagsföreställningarna. Och jag tycker att vi fick valuta för pengarna. En del av kritiken jag sett som framförts har dels handlat om att speakerrrösten i början var onödig. Och jag håller inte alls med. För den som inte är familjär med historien tycker jag den var alldeles utmärkt som introduktion. Jag har också sett kritik som säger att det var för utdraget och långtråkigt. Allra helst i början. Men inte heller här håller jag med. Jag föredrar nog en svensk film med ett lite makligare tempo som ger en chans att tänka efter framför en amerikansk action där det mer handlar om snabba filmklipp än att berätta en historia. Om den är historiskt helt korrekt har jag inte aning om. Men det är ju ingen historisk dokumentär, det är en spelfilm. En positiv faktor var att man slapp all kommesiell reklam före filmen. En del trailers för kommande filmer (osedvanligt många svenska) kan man väl stå ut med. Och tunnbrödet som delades ut efter ska smaka gott. Den reklamkampanjen uppskattar jag bättre än en massa fantasilös bioreklam. Gå och se filmen!

Joggingrapport 2007: Det har visat sig vara svårt att hålla målsättningen om två rundor i veckan. Men jag klarar i varje fall ett snitt på mer än en runda. Det är alltid något. I går på kvällen var det dags i varje fall. Under dagen har det regnat en del, så det var ganska blött i elljusspåret vid Tingvalla. Men under tiden jag sprang var det uppehåll i varje fall och egentligen ganska skönt. även om det kanske blåste lite för mycket. Några förväntningar på tiden i går hade jag inte heller. Det är ju bara ett drygt dygn sedan som jag hade magproblem. Så egentligen var tiden 32.00 fullt acceptabel. och bättre än jag hade förväntat mig. Fast det hade ju varit roligt att kunna avsluta året bättre. Nu är det bara att inrikta sig på nästa år.

Som jag befarade så har fyrverkeriterrorn dragit igång på allvar efter julhelgen. Det måste vara mängder av ungdomar vars klockor och kalendrar är helt ur funktion. Det är långt kvar till midnatt nyårsafton när det hela ska smällas iväg. Istället drar man runt i samhällena och skjuter vilt. Och tyvärr ofta på helt fel platser. Det har redan rapporterats om hur fyrverkerier hamnat i barnvagnar, slängts in genom brevinkast, genom fönster. Lagts i brevlådor och papperskorgar och så vidare. Egentligen är det underligt att man får sälja fyrverkeripjäser utan att kräva att den som köper har polistillstånd för att använda pjäserna. Hur som helst vill jag komma med sedvanlig uppmaning. Bojkotta under det kommande året den affär som låter pengasnikenheten ta överhanden över ansvaret och säljer skiten!

Och så ser jag att återigen har en rottweiler bitit ihjäl en människa. Jag tror inte att en rottweiler biter oftare än en pudel eller tax. Men konsekvensen när en rotweiler biter är värre. Den biter (ofta) för att döda. Det gör inte en pudel eller tax. Och du har inte en chans att försvara dig, mot en pudel eller tax går detta. Jag begriper inte hur folk kan skaffa en rottweiler (eller liknande hund). Dom är ju inte ens vackra eller söta. Det handlar nog mest om att få visa makt. Och om det är motivet bakom att skaffa en hund ska man inte ha hund. Inför hundkörkort!

Snart slut prutt finale

Året börjar närma sig slutet. Tidningarna är fulla av årskrönikor och andra tillbakablickar på året som gått. Och tidningarnas ledarskribenter funderar över hur det kunde gå som det gick. Den borgerliga historiebeskrivningen går ut på att Högeralliansen genomfört precis det man lovade (och vann valet på) men att man helt obegripligt inte belönas för detta. Och det kan bara bero på att ett antal ”affärer” förstört för Fredrik Reinfeldt. Men jag tror inte att det är hela sanningen. Ett exempel är att slagordet ”det ska löna sig att arbeta” nog tas emot positivt av de flesta. Men när man samtidigt döljer den andra halvan av meningen, nämligen den som säger ”och det ska straffa sig att inte arbeta” så blir man politiskt straffade när väljarna ser att de som straffas är inte bara lata och simulanter. Det är sjuka, föräldralediga, pensionärer osv som straffas. Efter årsskiftet får alla som går sjukskrivna eller är föräldralediga ett nytt bevis för detta. Högeralliansen har mycket tydligt poängterat att man inte sänkt ersättningsnivån från de 80% som gällde. Man man säger inte en knyst om är att de 80% räknas på ett allt lägre belopp. Efter årsskiftet ska årsinkomsten bara vara 97% av årsinkomsten. Alla sjuka och föräldralediga får helt enkelt lägre ersättning. Går du föräldraledig ett år och har en årsinkomst på 250.000 kronor innebär detta drygt 6.000 kronor mindre i inkomst under året. DET pratar man tyst om. Som sagt, det ska straffa sig att inte jobba!

Ett annat bekymmer för Högeralliansen är att konjunkturen viker. Inte ens årets tillväxt verkar bli så hög som man räknade med vid årets början. Och nästa år sjunker den ännu mer. Och detta samtidigt som inflationen har stigit.

Jag såg att någon tyckte att avdraget för höginkomstnär… f’låt hushållsnära tjänster, skall det vara, har blivit en succé. Hela 3.000 ansökningar har nu vid årsskiftet kommit in till Skattemyndigheten. Man räknade med 45.000 totalt. Men å andra sidan har man en månad till på sig att söka.

Tyvärr missade jag intervjun med Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg i P1 i dag. Men jag läser så här i efterhand att hon bland annat argumenterat för att införa en författningsdomstol i Sverige. Väldigt kort innebär detta att en grupp höga jurister ges rätt att sätta sig över den folkvalda lagstiftande församligen (Riksdagen alltså) och kan bestämma att en lag inte får införas. Det är ungefär det som sker med EU-Domstolen i Luxemburg där alltså en grupp jurister avgör om en lag som bestämts av parlamentet ska vara giltig eller inte. Naturligtvis är det så att de ledamöter vi väljer för att stifta lagar är de som ska bestämma om lagarna. Stiftar dom felaktiga lagar kan dom avsättas nästa val och nya folkvalda kan rätta den lag som blivit fel. Och för att förhindra allt för stora förändringar måste ändringar i grundlagen bestämmas av två efter varandra följande parlament. I det här fallet är Anne Ramberg ute och reser. Vi kan se exemplet från USA där det alltså finns en författningsdomstol med gamla gubbar som sitter och efter sin egen ideologi (ofta mycket konservativa) ändrar vad de folkvalda bestämt.

Vinterkräksjuka

Vinterkräksjuka! Tänk på det ordet – vinterkräksjuka. Visst är det så att så fort man hör eller ser ordet så känner man hur det börjar köra runt i magen. Och om man känner efter riktigt ordentligt, så visst har man lite illamående. Det är nästan så att man kan tro att sjukdomen är psykosomatisk. Hur som helst sov jag i stort sett inget under natten. Jag kunde helt enkelt inte somna utan låg bara och vred mig. Strax efter midnatt började de regelbundna besöken på toa. Och dagen har tillbringats liggande i en säng med att försöka hålla koll på magen och att försöka sova lite då och då. Det är dock inte idealiskt med en sysslolös 9-årig autistisk grabb som helst vill kela och gosa. Har man ont i magen är det inte att rekommendera när han lägger sig ovanpå. Och mår man illa är inte en massa pussar och kramar det ideala heller. Men om det hela är vinterkräksjuka, vanlig hederlig (?!?) maginfluensa eller kanske köttfärs från ICA har jag ingen aning om. Men eftersom Ingela och Kimmy hade en omgång före julen och Angeli på julafton så kan man ju ha sina misstankar. Jag har dock känslan av att jag kommit lindrigt undan.

Bankernas räntenetto stiger rekordsnabbt. Förra året drog de fyra storbankerna in drygt 80 miljarder på skillnaden mellan obefintliga räntor på sparkonton och de inte lika obefintliga räntorna på utlånade pengar. Och i år beräknas räntenettot stiga med minst 10%. Men det måste ju löna sig att göra affärer. Även om propagandamegafonen Svenskt Näringsliv försöker hävda motsatsen. Ja, dom hävdar inte att det inte ska löna sig, dom hävdar att det inte lönar sig.

Jag såg förresten att det uppenbarligen är en kampanj på alla fronter som just nu förs från ovan nämnda propagandaorganisation. En kampanj för att få svenska folket att älska att konsumera. Konsumera mera lyder slagordet. Ni har väl sett de löjliga sagorna som publicerats på bland annat detta tema. Och jag har också sett flera debattinlägg från ledande företrädare. Senast idag i Sydsvenskan där två debattörer från Svenskt Näringsliv tycker att det är ansvarslöst att driva tesen att vi måste minska vår överkonsumtion. Konsumtion bringar lycka!

Finns Generaldirektör Curt Malmborg?

Det är nu drygt två månader sedan jag skrev till Försäkringskassans generaldirektör Curt Malmborg och ställde några konkreta frågor om hur han såg på min personliga framtid inom Försäkringskassan. Efter mer än 33 år som anställd på Försäkringskassan har jag undringar över hur stort intresset är från kassan av att kunna behålla mig som en del av personalen. Det var den 24 oktober som jag skrev till Curt. Exakt en månad senare, den 24 november skickade jag en påminnelse med samma frågor eftersom jag inte fått någon reaktion. Nu har det som sagt gått mer än två månader, men varken Curt Malmborg eller någon sekreterare har bemödat sig om att på något sätt reagera. Jag har inte gått och hoppats på något smart svar som löser alla problem, men hade faktiskt förväntat mig någon form av reaktion. Om inget annat så i varje fall ett svar med: ”Tack för ditt brev, vi har noterat dina synpunkter men kan naturligtvis inte lägga oss i enskilda ärenden.” Att jag skrev berodde inte på att jag trodde det skulle leda till något, utan det handlade nog mest om egen terapi. Dvs att få fundera igenom mina egna frågeställningar, och kanske inför mig själv tänka igenom lämpliga svar. Att Generaldirektör Curt Malmborg skiter i mig är i och för sig inget som förvånar mig. För Försäkringskassan ser inte längre gammal erfaren personal som individer utan bara som brickor som kan flyttas runt bäst det passar Huvudkontoret. Det är den kultur som gäller i dagens toppstyrda organisation. Det som nu gäller för mig är om jag för principens skull ska fortsätta och påminna Curt Malmborg om att det faktiskt hör till god ton att svara på brev. Eller ge upp och konstatera att Curt Malmborg är fullt upptagen med annat och har ingen att delegera till. Eller kanske man skulle ställa frågorna på nytt i ett öppet brev på någon tidnings insändar- eller debattsida?

Det är nu tre år sedan tsunamikatastrofen drabbade områdena kring Indiska Oceanen. En tragedi som har högtidlighållits på många håll i världen. I Sverige handlade diskussionen efteråt främst om hur det kunde ta så många timmar innan man på officiellt håll i Sverige insåg vad som hänt. Och också om att den svenska insatsen för att hjälpa de svenskar som drabbades var allt för tafatt. Men kanske ska vi vara lite mer realistiska och titta över vår egen lilla horisont. Drygt 500 svenskar dog i katastrofen, nästan alla i Thailand. Totalt dog i Thailand omkring 5000 människor, de flesta utländska turister. Och de första dagarna var hela världens intresse riktat mot just Thailand. Antagligen för alla de utländska turister som drabbades där. Efter några dagar insåg världen plötsligt att den stora katastrofen inte hade inträffat i Thailand utan i Acehprovinsen i Indonesien. Där dog 170.000 människor. Totalt dog 230.000 människor. Förutom den svenska senfärdigheten kritiserades också att svenska staten inte omedelbart såg till att flyga hem de svenskar som överlevt. Men jag har den åsikten att detta väl var charterbolagens uppgift. Dom hade ju tagit betalt för returresor. Men fick nu dubbelt betalt för hemresorna eftersom räkningen för deras hemresor skickades till de svenska skattebetalarna. Om man som svensk drabbas av en katastrof under semester i utlandet är hemresan normalt en fråga mellan dig själv, resebolaget och ditt försäkringsbolag. Inte för svenska staten. Drabbas du av en lavin i Österrikiska alperna så inte flyger staten hem dig. Men just när det gällde Thailand blev det plötsligt svenska skattebetalarnas ansvar. Varför? Jag accepterar ett argument för detta. Och det är att det var viktigt att få hem turisterna så att landet kunde koncentrera sig på sina egna innevånare. Och naturligtvis det faktum att katastrofen var så extrem att normala rutiner inte kunde gälla.

Slutligen noterar vi att den fredliga utvecklingen i världen ofta tar steg tillbaka istället. Mordet på Pakistans oppositionsledare Benazir Bhutto är ett bakslag för alla som hoppades på att militärdiktaturen Pakistan kanske skulle kunna ta ett steg i demokratisk riktning. Oberoende av vem som utförd dådet (militanta islamister eller militären – eller båda i maskopi) så är det ett stort bakslag. Oberoende av vad man egentligen anser om Benazir Bhutto.

Skogsmulle på ingång

Traditionsenligt arrangerar Friluftsfrämjandet en extra tipspromenad Annandag Jul. Och som kan ses på bilderna så inte var det speciellt jullikt vädret. Men visst känns det lite trolskt att titta in i den djupa barrskogen. Tyvärr är kalhyggena på åsen många som en rest av Gudrun så det ser inte ut så här överallt. Lyckligtvis avhöll sig vädret i varje fall från regn. Att inbilla sig att man skulle lyckas få så många rätt på frågorna var väl inte heller att förvänta sig. Snarare kom jag allra sist i familjen. Jag får skylla det på att det var Ingela som fyllde i svarskortet. Hon fick ihop 7 rätt, Kevin 6 rätt och jag bara 5 rätt på de 10 frågorna. Men det är ju inte vinsten som är det viktiga, utan det faktum att arrangemanget får oss till att ta den där skogspromenaden som man annars antagligen hade skjutit upp till en annan dag.

Som alltid är det Kevin som har mest brådis. Och här står han och väntar vid glöggen som serverades halvvägs. Varm glögg och en pepparkaka var precis vad som behövdes.

Jag tycker att smällandet med leksaksfyrverkerier varit ovanligt lugnt under julhelgen (och före….). Men jag befarar att det drar igång under mellandagarna. Tyvärr har det alltid funnits slynglar som inte blivit torra bakom öronen som fascineras av att det smäller, detta utan att ta någon som helst hänsyn till andra. Jag vill inte ens påstå att jag varit så mycket bättre själv. Att det var kul med att det sade pang fick väl en slutlig ände när jag gjorde lumpen. Sedan var det inte kul längre. Även om jag nog aldrig hade tillgång till så mycket fyrverkeri och smällare. Så räckte det med knallpulver. Knallpulverband som man stoppade i knallpulverpickadoller smällde ju inte så mycket. Men man kunde ju ta hela rullen och banka med en hammare eller sten. Det smällde bättre. Något jag påminns om ständigt eftersom en sådan smäll gav mig lock för öronen i flera dagar och nu är det en lätt tinnitus. Varje kväll man har vårt för att somna och tvingas lyssna till det där elaggregatet som surrar inne i huvudet ängrar man bittert fascinationen av smällandet. Min ilska riktar sig därför inte främst mot de slynglar som smäller utan mot de ansvarslösa pengakåta månglare som förser ungarna med leksakerna. Och de föräldrar som inte verkar bry sig.

Slutligen kan vi notera att även Fredrik Reinfeldts personliga förlovning med det svenska folket är på väg att ta slut. Den Sifo som Aftonbladet låtit göra visar nämligen att för första gången är nu Mona Sahlin den partiledare som svenska folket har störst förtroende för. Farbror Fredrik har förvisats till andra plats. Det kan noteras att bland ungdomar ligger han på fjärde plats och bland kvinnor på tredje plats. Det är bara männen som fortfarande håller Fredrik högst. Fast egentligen är det förvånande att Mona lyckats komma så högt upp genom att inte säga så mycket. Det verkar vara en lyckosam strategi. Näst sist ligger förresten Jan Björklund, som faktiskt lyckas klå Lars Ohly. Bra gjort major Björklund! Mest förvånande i undersökningen tycker jag dock att Maud Olofsssons höga siffror bland ungdomar är. Där hon delar toppositionen med Mona och Miljöpartisterna Maria och Peter. Vad ser ungdomar i henne? Eller det handlar bara om att borgerligt inriktade ungdomar måste välja någon, och då blir det Maud?

Julbetraktelser

Juldagen är en av dessa otidsenliga dagar då den dagliga tidningen inte är daglig. Bara för att det är Juldagen så har det väl inte hänt mindre? Och jag är faktiskt inte mindre intresserad av att veta vad som hänt bara för att det är Juldagen. Jag kan däremot förstå att folk inte vill jobba. Men, dels tror jag att en hel del ändå jobbar för att förbereda kommande tidningar. Och dels finns det yrken där man faktiskt måste jobba även helger och nätter. Det ska betalas ordentligt, men en daglig tidning ska komma dagligen!

Hur som helst har detta framtvingat att man får läsa andra publikationer i sängen på morgonen och till frukosten. Jag passade bland annat på att läsa EuropaPosten som kom i veckan, en propagandapublikation som ges ut av EU-kommissionen i Sverige. Nästa gång ni hör någon av Häger… f’låt Högeralliansen upprepa sitt heliga mantra om att fler måste jobba så ska ni hänvisa till Europastatistik. Sverige är det land i Europa som har den överlägset högsta sysselsättningen bland äldre. I åldersgruppen 55-64 år förvärvsarbetar 70% i Sverige. Snittet i Europa ligger på 43,5%! Nästa gång Häger.. f’låt Högeralliansens megafoner (varför vill jag alltid skriva Hägerallians och inte Högerallians) tjatar om att vi måste jobba mer och längre så säg att vi redan jobbar mer och längre, det är andra som måste jobba mer!

Apropå söndagens kommentar om danske Søren Krarups förslag om att bland annat Skåne skulle lämnas tillbaka till Danmark så verkar det som om det inte bara är Søren som är en tönt. En stor del av svenska folket (i varje fall Aftonbladets webbläsare) verkar vara töntar. En majoritet av de som röstat på nätet tyckte att Sørens idé var en god idé. Jag tycker det var en sörens dålig idé! Men vi kan lära oss en sak av detta, lita aldrig på en webbenkät.

1998 halkade Shelton Stewart i New Yorks tunnelbana på duvbajs och skadade både rygg och nacke. Nu har en domstol bestämt att Shelton ska få motsvarande 50 miljoner kronor i skadestånd. Ja, egentligen får han bara 40 miljoner eftersom domstolen anser att han till 20% hade sig själv att skylla. Jävligt dyra duvor om man så säger. Det kan nästan löna sig att halka på duvbajset! Kanske skulle man halka på lite av Bruntes hämnd när man är ute och joggar och sedan stämma Ryttarföreningen. Fast det är klart, lyckligtvis är svenska skadestånd lite mer rimliga.

God Jul på er alla

Har ni uppmärksammat att det är jul? I dag är det faktiskt julafton om ni inte har missat det. När jag skriver detta har alla julklappar delats ut. Alla omslagspapper är stoppade i plastsäckar för vidarebefordran till återvinning. Förhoppningsvis så hamnar inte allt för många av julklapparna i återvinningen på direkten. Jag slapp få en slips att slänga i soporna i varje fall. Fast man inför varje jul bestämmer att man ska ta det lugnt med julklapparna, och att man skall köpa dessa i god tid. Så visst är det så att man är ute i sista sekund med en del. Fastnar i köerna och i stressen. Och när lugnet äntligen lagt sig så har man ändå glömt några. Hur som helst, njut av det som är kvar av julen.

Joggingrapport 2007: För att göra plats för julmaten tog jag en runda redan på förmiddagen i dag. Det kändes nästan lite ovant att springa när det var ljust ute. Eftersom jag inte var beroende av upplysta vägar bestämde jag mig innan starten för att ta en längre runda. Redan efter en kilometer när motvinden började ta i förbi Makadamfabriken ångrade jag detta. Tyvärr går det lite nedför sista biten innan man är framme vid Tingvalla så jag hann ändra mig och gav mig ändå ut på den längre rundan. Vilket jag naturligtvis ångrade i första uppförsbacken. Och eftersom denna backe och både lång och brant var ångern lång och lidelsefull. Men det var inget emot hur mycket jag ångrade beslutet när jag kom tillbaka till Tingvalla och hade sprungit de sex kilometer jag brukat springa, men nu hade två kvar. Hur som helst tog jag mig faktiskt runt alla de åtta kilometrarna – springande! Tiden 42.20 är väl inte så mycket att skryta över. Men, som sagt, jag kom runt. Och efter att svettats ut, duschat och fått på sig fräscha kläder kändes det riktigt skönt.

Och se’n blir det inte mer i dag. Utan än en gång, GOD JUL!

Byt ut Husmark-Pehrsson

Socialförsäkringsminister Cristina ”en tredagars släng av utbrändhet” Husmark Pehrsson fortsätter sin kamp för att bevisa sin okunskap. Som argument för sitt förslag om att sänka sjukpenningen för de som har betalt för extra försäkringar säger hon: – ”Det är en inkomstprövning av en stödform, och det har vi redan när det gäller det mesta, som dagisavgifter och äldrevårdsavgifter. Staten ska inte betala ut pengar om det finns andra tillgångar.” Vilket ju är ett tydligt bevis för att hon inte vet ett skvatt om det hon har ansvar för. Sjukpenningen är en försäkring, dvs man betalar in en avgift beroende på vad man tjänar för att sedan få ut en ersättning i förhållande till vad man förlorar. Sjukpenning är inte ett inkomstprövat bidrag. Det är ungefär som om bilförsäkringsbolaget skulle säga att vi betalar bara ut 50% ersättning för din stulna bil, du har så mycket pengar redan! Du är socialFÖRSÄKRINGSminister, inte socialBIDRAGSminister Cristina. Läs på eller avgå!

En annan som inte heller fattar ett dugg (dom är väl inte släkt?) är Søren Krarup i Danmark. Han är av de ledande inom Danskt Folkeparti. Han tycker att Skåne, Halland och Blekinge borde återföras till Danmark (precis som Schlesvig-Holsten från Tyskland). Han grundar detta på den misshandel av Danmark och den tvångsförsvenskning som skåningarna utsattes för sedan vi ockuperats av de svenske för 350 år sedan. Den poäng han har är att Skåne ju faktiskt stals från Danmark efter ett krig och att försvenskningen av skåningarna var mycket blodig. Men med så’na som Danskt Folkeparti i närheten av maktens grytor i Danmark skulle jag inte ens komma på tanken att närma Skåne till Danmark. Snarare är det av vikt att hålla Skåne rent från influenser får det ibland nästa öppet rasistiska Danmark. Søren är en uppenbar tönt.

Jag hörde riksdagsledamoten (och förre KD-ledaren) Alf Svensson på radion i förmiddags. Han var mycket kritisk till den politik som förs av Högeralliansregeringen, som han betecknade som omänsklig. Det fanns ingen vilja att sätta sig in i hur hårdare regler påverkar den enskilda personen. Han menade att regeringen kontrollerades av unga politiska broilers utan livserfarenhet. Hans efterträdare, socialminister Göran Hägglund, ville inte kommentera sina läromästares kritik. Däremot tyckte finansminister Anders Borg att den gode Affe var ute och reste, och visade därmed att han inte heller fattat effekterna av den högerpolitik som förs med piska på de svaga och morot till de starka.!Observera att en del ordval i ovanstående är mina tolkningar av vad Alf Svensson verkligen sade.

Digital-TV är bra – ibland. Man skulle ju få så mycket bättre bild. Och det stämmer, bilden är mycket bättre, när där är bild. Men när det är störningar så föredrar jag den gamla analoga gryniga bilden är dagens ruta med texten att det saknas signal. Under ett antal dagar har vi inte kunnat se SVT:s kanaler alls. Högtrycket har gjort att störningar från sändare i Danmark och Tyskland slår ut den digitala signalen. Jag undrar vem som fattade beslutet att just SVT:s kanaler skulle placeras på den frekvens som är mest utsatt. Det är tur att det inte inträffar en katastrof just nu. Då är det ju meningen att information ska lämnas via SVT. Men det kommer väl en dag när man återigen kan se Rapport och Aktuellt. Vi kan ju som kompensation i varje fall se Nickelodeon, TV400 och Aftonbladets TV7!

Och när vi nu ändå är inne på teknikens problem. Jag ser att Banverkets information på monitorer osv slogs ut för ett par dagar sedan pga datatrubbel. Fast uppgiften om att det hela var igång på fredag eftermiddag är ren lögn. I Åstorp är det fortfarande tomt på alla monitorerna.

Miljoner till "välgörande ändamål"

Knugahuset ska få mer pengar nästa år. Närmare bestämt 12 miljoner mer, vilket är en ökning på drygt 12% till 109,5 miljoner kronor. Det måste vara en av de största ökningarna i hela budgeten. Anledningen till höjningen är att kronprinsessan Victoria fått utökade officiella plikter heter det. Men, om nu Vickan tar över allt mer av uppvisningen, då måste ju Tjabo och Silvia få mindre att göra? Och om Silvia ska visas upp mindre så behöver hon ju inte åka lika ofta till Brasilien och dra åt skruvarna i nacken. Det kunde väl spara en del pengar på apanaget. Eller har jag fått det hela om bakfoten?

Det lönar sig med välgörenhet. Tidningen Fokus har tittat på lönerna till topparna på de stora insamlingsorganisationerna. Och dom är inte direkt låga en del av dom. Värst är Röda Korset. Christer Zettergren som är generalsekreterare i Röda Korset har en lön på över 90.000 i månaden medan ordföranden (förre folkpartiledaren) Bengt Westerberg fick nästan 70.000 i månaden. Undrar om dom skänker en del av lönen till välgörenhet? Siffrorna gäller 2006, och var en ökning med 12,5% sedan 2005. Det var lite mer än vad vanliga löntagare (dom som skänker pengar till insamlingarna) fick i höjning – cirka 3 procent. Rädda Barnen och SOS-Barnbyar ligger inte långt efter med löner som börjar närma sig miljonen om året. När det gäller Röda Korset var det under tiden med prinsessan Christina Magnusson som racet inleddes. Innan dess betalade man ut för förlorad arbetsförtjänst. Men egentligen är det självklart. Det måste ju löna sig att engagera sig! Själv räknar jag snart med att kanske få några procents höjning av min månadslön på 21.000 och tänkte använda några av kronorna till att höja mina månatliga bidrag till Amnesty och Olof Palmes Solidaritetsfond. Det ska ju löna sig med en lyckad lönerörelse, inte bara för mig.

Jag lyckade övertala Kevin att följa med på bio på eftermiddagen. Dagens film var den japanska Kikis expressbud. En nästan 20 år gammal animerad film som nu nått Sverige. Det går minsann fort. En ganska gullig historia om häxan Kiki som fyllt 13 år och därför ska åka till staden på ett års praktik. Att Hiyao Miyazakis film är från 1989 märks. Bland annat är det inte actionscenerna som är det viktiga. Det är lite äventyr, lite romantik och lite sedelärande historia. Men en trevlig underhållning en kall lördageftermiddag. Gå och se den om ni hinner innan den försvinner igen.