Apropå debatten om yttrandefrihet

PennaJust nu debatteras yttrandefriheten intensivt. Hur viktigt är det att vi alla har rätt att uttrycka vår åsikt, även om åsikten inte stämmer överens med den allmänna åsikten. Får man yttra sig kritiskt om islam? Får man föra fram israelkritiska åsikter? Får man vara elak mot Kungafamiljen? Får man kritisera judendomen? Ska man få framföra anonyma hot mot oliktänkande? Var går gränsen för yttrandefriheten? När har man passerat den gränsen? De flesta av oss är nog överens om att toleransnivån måste vara mycket stor, men det finns en gräns. Ett område där debatten är mycket ensidig är kriget i Ukraina. Här finns bara en syn som är accepterad. Den ukrainska regeringssidan är den goda sidan, helt utan onda inslag. Ryssland är det onda, utan någon inskränkning. Alla åsikter som inte stämmer överens med detta avfärdas som rysk propaganda. Och den svenska rysskräcken sitter i vårt blod sedan århundraden. Naturligtvis är konflikten inte så enkel. Konflikten började med att en ryssvänlig regim i Ukraina störtades och ersattes av en ny regim som från början innehöll stora inslag av nazister / fascister. Ett av denna nya regims första beslut var att minska det ryska språkets betydelse i Ukraina genom att göra ukrainska till det enda officiella språket. Ca 17% av befolkningen i Ukraina är ryssar. Naturligtvis skapade detta en konflikt när en ryssvänlig (marionett?) störtats. I områden där det i stort sett bara bor ryssar, som på Krim som har en nästan uteslutande rysk befolkning och som fram till 1954 var en del av Ryssland och inte Ukraina kände man sig hotade. Att med största sannolikhet en överväldigande majoritet av folket på Krim vill tillhöra Ryssland har i västvärldens ögon ingen betydelse eftersom gränser inte får ändras, allra minst med vapenmakt. Fast det finns förstås undantag till detta som t.ex. Jugoslaviens sönderfall. Främst Kosovos frigörelse från Serbien som underlättades av NATO-bombningar av mål i Serbien. I Rysk (och innan det Sovjetisk) säkerhetspolitik ingår att stater inom den egna maktsfären inte får göra sig fria. För Sovjetunionen visat genom militära ingripanden i Polen, Tjeckoslovakien och Ungern t.ex. Och efter Sovjetunionens sönderfall genom ingripande i gamla f.d. delstater som vill göra sig fria, som Ukraina. Däremot har Moskva nästan alltid låtit bli att ingripa i konflikter utanför vad man upplever som den egna maktsfären. Detta i motsats till USA som skickar militär till konflikter runt om i världen när Washingtons intressen är hotade. Ibland motiverat och med goda resultat. Men tyvärr ofta bara skapande av nya konflikter. Störtandet av Saddam Hussein i Irak har ju inte skapat ett fredligare Irak. Störtandet av Muammar al-Gaddafi i Libyen har inte skapat ett fredligare Libyen.

PennaVad är det då som får mig till denna långa utläggning. Jo, jag läser en debattartikel i Aftonbladet med rubriken ”Moderat stoppade bilder från Odessa”. Vad det handlar om är en utställning med bilder från den händelse den 2 maj 2014 när bland annat 42 personer brändes ihjäl i staden Odessa i Ukraina när fackföreningsbyggnaden där stacks i brand. Ytterligare några dog när dom hoppade ut genom fönstren. En av de som överlevde, Oleg Muzyka, har turnerat runt på många håll i världen och visat skakande bilder från katastrofen. Men, Oleg är medlem av ett proryskt parti i Odessa. Så naturligtvis är det han framför lätt att avfärda som rysk propaganda. Nu var utställningen planerad att visas i Helsingborg, arrangerad av ABF och visad på Helsingborgs stadsbibliotek. Och detta var tydligen inte lämpligt. Sedan Helsingborgs moderata kommunalråd Peter Danielsson fått ett brev från en aktiv debattör i Sverigedemokraternas tidning Samtiden (och som karakteriserar Sveriges Radio som ”i Moskvas tjänst”) så har Peter Danielsson beslutat att utställningen inte får visas. Ty när det gäller kriget i Ukraina får bara en åsikt framföras, och i den världen står Ukraina får allt gott och Ryssland för allt ont. Några synpunkter som säger något annat får inte framföras. Vi kan förstå varför ett antal svenska nazister åkt till Ukraina för att kriga – på den ukrainska regeringssidan. Kriget i Ukraina är inte en konflikt mellan en god och en ond sida. Snarare kanske en konflikt mellan två onda sidor som båda fullständigt skiter i att de flesta människor vill leva i lugn och ro och i fred. Och som kanske struntar i var gränsen egentligen går. Men detta struntar makthavare på alla sidor fullständigt i. För dom gäller den egna makten och inget annat.

Lämna en kommentar

Under Yttrandefrihet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s