Man brukar ibland säga att vi har bara en värld, så vi ska vara rädda om den vi har. Men faktum är att vi lever i helt olika världar. I varje fall lever inte jag på samma planet som en del andra. I gårdagens Dagens Industri läser jag en snyftartikel om företagares problem vid generationsväxlingar. Uppenbarligen har man hoppats på ”förbättringar” i samband med de nya kommande 3:12-reglerna, men det verkar inte läggas in några retroaktiva regler i dessa. Snyftet handlar om en företagare som tagit över pappans företag och nu har pappan problem att ta ut sin ”vinst” från övertagandet utan att behöva skatta så mycket. Om jag läser det hela rätt så kan pappan bara plocka ut 160.000 om året utan att behöva skatta. – ” Ska han få ut hela beloppet på det viset får han hålla på uppemot 50 år” berättar han. Tar han ut allt i ett svep får han betala 57% i skatt på sin vinst, stackaren!
Jag tar fram min miniräknare. 50 år gånger 160.000 om året blir 8 miljoner kronor som alltså skulle vara den ”vinst” från överlåtelsen som pappan skulle tvingas skatta för. Om han får betala 57% i skatt som det står så får han behålla ungefär 3,5 miljoner kronor av sin ”vinst”. Om vi gissar att pappan gått i pension och är 65 år så kommer han alltså, om han lever till 100 år, att ha 100.00 kronor (redan skattade pengar) att leva på ytterligare per år. Till detta kommer andra pensioner och vad de 3,5 miljonerna kan ge i någon form av utdelning under de 35 åren.
Faktum är att jag har mycket svårt för att tvinga fram några tårar. Dom där miljonerna (obs, redan skattade) att leva på ger ett liv som jag själv inte ens kan föreställa mig. Jag tror faktiskt inte riktigt på det där med att vi bara har en värld – vi bor i helt olika världar! Jag tror att det hela helt enkelt handlar om att vi har olika syn på hur vi ska finansiera vårt samhälle. Jag tycker att de som har gott om slantar ska ta ett större ansvar för att betala för vår militär, för vår sjukvård, för vår infrastruktur, för vår polis och rättsväsende, för räddningstjänst, för skola och utbildning, för omsorg om våra barn, för omsorg om våra gamla och för allt det andra som vi gemensamt sköter. Fast det tycker inte en del andra. Dom tycker istället att alla bidrar med lika mycket oberoende av förutsättningarna. Jag tänker inte byta min syn på den saken!
Faktum är att Sverige skapat ett skattesystem som är ytterst förmånligt för rikt folk. I en internationell jämförelse utmärker vi oss genom att ha avskaffat Förmögenhetsskatten. Avskaffat Arvsskatten. Förvandlat Fastighetsskatten där de med stora dyra kåkar betalar mer än de med små gamla villor till en Fastighetsavgift där alla betalar lika – oberoende av om det är en liten villa på 60 kvadratmeter byggt 1930 eller 450 kvadratmeter lyxvilla. Vi har sänkt skatter på kapitalinkomster. Vi har sänkt skatter på bolagsvinster. Det finns skäl till att klyftorna i Sverige vuxit mer än i vår omvärld och att vi har flest miljardärer i förhållande till folkmängden än i andra länder. Vi har genom s.k. ”skattereformer” gynnat den utvecklingen. Men dom redan privilegierade fortsätter gnälla.
Sven Tycker 