Tydligen pågår Svenska rallyt i skogarna uppe i Västerbotten runt Umeå. Ett eldorado för alla som ser bilen som den ultimata leksaken. Men, jag ser att en hel del förare haft lite svårt för att skilja på tävlingssträckor (som är avlysta för vanlig trafik och där vanliga trafikregler inte gäller) och på transportsträckorna däremellan (där man kör bland andra trafikanter och vanliga trafikregler gäller).
Efter klagomål från allmänheten över bilar som körde som idioter så satte polisen upp trafikkontroller. Resultat? 17 rallyförare fick trafikböter och tre förare fick sina körkort indragna! Låt mig säga att det tyder på ytterst dåligt omdöme! Bilen är INTE en leksak!
Det kan ge anledning att fundera mer över alla dessa idioter som tror att bilen är en leksak och inte något man förflyttar sig med. Hur som helst så verkar i varje fall inte bensinpriset var för högt när man ser (och hör…) hur en del kör. För en viss grupp bilister verkar det bara finnas ett läge för gaspedalen – i botten. Jag kan studera dessa idioter regelbundet när jag är i Helsingborg och kan se hur en del kör mellan trafikljusen på Järnvägsgatan / Drottninggatan. Så fort trafikljusen visar grönt är det gasen i botten som gäller så att de stackare som går eller cyklar utefter gatorna får hörselskador. Tyvärr kommer dom ju inte fortare fram för detta eftersom det ju är rött vid nästa trafikljus också. Och så upprepas det hela med gasen i botten när det visar grönt igen.
Det verkar vissa dagar som om det finns en grupp bilister som njuter av att bara köra fram och tillbaka för att visa upp sina fina bilar och låta uttråkade åskådare se (och höra…) deras leksak. Om man lägger till MC-knuttarna som monterat bort ljuddämparen och som har samma körbeteende så undrar man över mänsklighetens intelligens.
Jag har samma bekymmer här i Åstorp där jag bor. Även här är det Järnvägsgatan som går där jag bor. När bilisterna har passerat det fartgupp som är placerat vid kyrkan så är det gasen i botten som gäller. Man kan nästan höra hur det säger slurp i bensintanken. Men det ljudet överröstas naturligtvis av motorvrålet. Att väckas klockan 03.17 av att någon idiot med specialpreparerad ljuddämpare trycker gasen i botten får mig som sagt att undra över mänsklighetens intelligens.
Det är faktiskt dags för dessa barnrumpor i sina BMW och Audi med tonade rutor att växa upp! Bilen är ingen leksak! Det finns verkligen anledning att höja priset på drivmedlet!
Ämnet för dagen är faktiskt två helt olika utan något samband. Dels skadeglädje men också riktigt allvarliga funderingar om hjältar och mord. Jag tycker vi börjar med det viktiga, allvaret.
Så här när ett antal politiska partier helst vill diskutera mord och våld istället för välfärd, sjukvård, skola osv så kan det finnas anledning att påminna om att ett antal mycket betydelsefulla svenskar blivit mördade under åren. Jag påminns om detta när jag läste ledaren i Dagens ETC för några dagar sedan. Den har rubriken: – ”Här i Sverige förtränger vi alla våra döda hjältar”. Kanske lite överdrivet. Men det kan finnas anledning att påminna om några av de svenska hjältar som mördats för att dom gjorde sitt jobb, försökte göra en insats och tog ansvar.
Raoul Wallenberg arbetade under 2:a världskriget i Ungern och räddade 10.000, kanske så många som 100.000, judar från Förintelsen genom att ge dom s.k. skyddspass och skyddade dom i byggnader på det som betecknades som svenskt territorium i Ungern. När den ryska Röda armén intog Budapest 1945 försvann Raoul Wallenberg och han tros ha dött i ryskt fängelse någon gång 1947. En svensk hjälte som mördades för sin insats för mänskligheten.
Folke Bernadotte arbetade också under 2:a världskriget och räddade tusentals krigsfångar, flyktingar och judar. Bland annat genom de s.k. Vita bussarna som förde dessa till Sverige i säkerhet. Efter kriget fick han i uppdrag av FN:s Generalförsamling att försöka medla fred i Palestina. Den 17 september 1948 mördades han av den extrema judiska organisationen Sternligan. Ännu en svensk hjälte som mördades för sin insats för mänskligheten.
Dag Hammarskjöld blev 1953 vald till FN:s generalsekreterare. Han lyckades få krigsfångar frisläppta, arbetade för kärnvapennedrustning osv under en tid präglad av Kalla kriget. 1961 befann han sig på FN:s uppdrag på väg till det som idag är Zambia för att försöka medla fred i det inbördeskrig som pågick i det som idag är Kongo-Kinshasa eller Demokratiska Republiken Kongo. Men flygplanet sköts ner, troligtvis på uppdrag av amerikanska CIA. Alla ombord dog. Ännu en svensk hjälte som mördades för sin insats för mänskligheten.
Olof Palme – mördad
Olof Palme var svensk socialdemokratisk statsminister. Med ett stort internationellt engagemang. Men han var också grovt hatad inom högerkretsar för sitt engagemang. Han jobbade bland annat på uppdrag av FN som medlare i kriget mellan Iran och Irak. Den 8 oktober 1986 sköts Olof Palme ihjäl i Stockholm när han var på väg hem från ett biobesök med sin hustru. Mordet har aldrig blivit formellt uppklarat men polisen har lagt ner utredningen sedan man konstaterat att mördaren med största sannolikhet var Stig Engström, en f.d. moderat kommunpolitiker som var känd för sitt Palmehat. Han är dock avliden. Han hade sin arbetsplats vid biografen och uppgav själv att han varit vittne till mordet men lämnade mycket underliga upplysningar. Ännu en svensk hjälte som mördades för sin insats för mänskligheten.
Anna Lindh är nästa svenska politiker att bli mördad. Hon var när hon mördades socialdemokratisk utrikesminister med ett stort internationellt engagemang. Hon var en mycket folkkär politiker och troddes vara den som skulle efterträda Göran Persson som socialdemokratiska partiledare och statsminister. Men den 10 september 2003 under ett besök på varuhuset NK i Stockholm med en väninna knivhöggs hon till döds av Mijailo Mijailovic. Troligtvis pga ett allmänt hat mot politiker. Ännu en svensk hjälte som mördades för sin insats för mänskligheten.
Zaida Catalán var ursprungligen miljöpartistisk politiker men lämnade politiken och arbetade internationellt för både FN och EU med olika uppdrag i t.ex. Afghanistan, Palestina och Kongo-Kinshasa. Den 12 mars 2017 kidnappades hon under uppdrag för FN i Kongo-Kinshasa. Hon befann sig i landet för att dokumentera brott mot mänskliga rättigheter. Några veckor senare hittades hon och hennes medarbetare mördade. En videofilm visade hur hon hade skjutits ihjäl. Ännu en svensk hjälte som mördades för sin insats för mänskligheten.
Därmed är slut på allvaret och helt okänsligt går vi över till skadeglädjen. Det känns helt fel att göra så, men så hade jag bestämt det när jag började skriva och det är svårt att ändra.
Ta det lugnt
Skadeglädjen, där är har jag två exempel. Jag erkänner villigt att jag är bilismhatare. Inte mot de som verkligen behöver en bil för olika former av transporter. Många skulle faktiskt klara sig utan en bil, men jag medger villigt att många också är i stort behov av bilen. Mitt bilismhat handlar om dom här som har bilen som statuspryl, som kör runt bara för att visa upp sin skrytbil eller som kör som idioter bara för att det är roligt och spännande. Alla de här som har bilen som skrytstatus eller körningen som nöjeskörning utan hänsyn till andra.
Därför kände jag en rejäl skadeglädje när jag läste om norrmannen som varit i Tyskland och spenderat ett antal miljoner på att köpa sig en Lamborghini och på hemvägen till Norge genom Danmark inte kunde låta bli att trycka gasen i botten och njuta av fartresurserna. Han hade dock missat en ny dansk lag! Polisen mätte upp hans hastighet till 236 km/tim. Naturligtvis ett fullständigt hänsynslöst sätt att skryta med sin statuspryl. Polisen stoppade honom och informerade honom om en ny dansk lag som ger polisen möjlighet att beslagta bilar som framförs hänsynslöst. Så nu har den ”stackars” norrmannen ingen Lamborghini längre! Han hann inte äga den så länge.
I dag läste jag om en dom där en kvinna stämt polisen för att betala skador på hennes Porsche Panamera sedan den fått skador i samband med att den prejades av polisen. Kvinnan hade lånat ut sin fina sprillans nya Porsche till sonen eller hur det nu hängde ihop. Sonen körde men mamma stod som ägare. Hur som helst hade polisen fått indikationer på eventuellt narkotikabrott och ville stoppa bilen för kontroll. Men när man blinkade och tutade valde den unga mannen att öka hastigheten för att köra ifrån polisen och körde i 100 km/tim på 50-väg. Till slut prejade polisen den fina Porschen som i samband med detta fick skador för 46.000 kronor. Mamma stämde polisen på självrisken, men får nu betala den själv – samt polisens rättegångskostnader.
Som sagt av så många, Skadeglädjen är den enda sanna glädjen.
Så är det då dags för del två av min gnällsjuka. Mitt klagande på oss egoistiska, hänsynslösa människor som inte tänker längre än näsan räcker. Det finns en viss risk för att det blir en del tre också…
Hatobjekt ett i dag är vårt mobilberoende. Eller ska vi kanske kalla det för vårt totalberoende av att ständigt vara uppkopplade. Smarttelefoner och liknande tekniska prylar är fantastiska hjälpmedel vid många tillfällen. Men tyvärr har vi (dvs allt för många av oss) blivit så totalberoende av att ständigt vara uppdaterade och uppkopplade att vi blir egentligen stressade av detta. I dag kan människor inte existera om dom inte har en smarttelefon i handen som man håller sig uppdaterad med eller håller kontakt med någon i. Människor sätter sig på en servering för att ”umgås” och så inleds det med att alla halar fram sin mobiltelefon för att se vad som hänt de senaste 5 minuterna. Att vara ständigt uppkopplad och uppdaterad skapar en stress som kommer att straffa sig i längden. Vi lär våra barn att det är just så man ska uppföra sig. Barn och ungdomar kan inte existera om man inte är ständigt uppkopplade med hjälp av den senaste årsmodellen. Gående, joggande, cyklande eller bilkörande kvittar. Man ska ha mobiltelefonen i handen och vara fullt upptagen av denna istället för att hålla koll på omgivningen. Den här ständiga uppkopplingen skapar en stress som kommer att straffa sig i längden. Det finns faktiskt en värld utanför nätet!
Nästa hatobjekt är trafikens fartdårar. Dessa (ofta) spolingar som verkar tro att hastighetsskyltarna visar minimihastighet och inte maximihastighet. Jag hör och ser dessa egoistiska idioter med potensproblem från min bostad och jag hör och ser dom från min arbetsplats. Totalt omogna bilförare som trycker spiken i botten så fort det är möjligt. I närheten av mitt hem efter att man passerat ett farthinder så verkar det gälla att komma upp i 100 så snabbt som det överhuvudtaget är möjligt (det är max 50 som gäller). Vid min arbetsplats är det samma fenomen. Så snart man kommit ur rondellen gäller gasen i botten. Att det finns andra trafikanter, gående, cyklister, korsande vägar eller liknande har ingen betydelse. – ”Kolla så fin bil jag har, bara hör hur den kan låta!” Att ge sig ut med cykel är med fara för eget liv när dårarna ska fram. Har jag en Audi eller BMW är jag extra tuff. Jag såg en undersökning som visade att BMW-ägare är sämst på att hålla hastighetsgränserna. Någon som är förvånad? Fram för fler olika sorters farthinder! Fram för fler hastighetskontroller! Fram för fler indragna körkort!
Vi är helt enkelt egoister – tyvärr. Vi säger oss gärna vilja göra något för miljön, för vår omgivning och för vår framtid. Men bara under förutsättning att det inte drabbar oss själva. Vi måste t.ex. begränsa vårt flygande. Det låter bra ända tills det innebär att vi kanske inte kan ta flyget till favoritsemestermålet ett par gånger om året. Eller att biljettpriset går upp en hundralapp? I dag såg jag i bladet att flygplatschefen för Ängelholms flygplats var glad. Antalet flygresenärer hade ökat! Det borde minska! Den skattesubventionerade flygtrafiken är en av våra värsta miljöbovar. Jag tror att de flesta håller med. Men hur många är villiga att SJÄLVA göra en uppoffring? Vår politiska opposition hotar med att avsätta den nytillsatta Infrastrukturministern om man från regeringen står fast vid att även flyget som alla andra ska betala skatter. Den minister som vägrar göra något åt vansinnet att just flyget är skattebefriade och dessutom kraftigt skattesubventionerat borde istället vara den som avsätts. Men, vi är egoister. Visst måste vi göra något åt miljöproblemet. Bara det inte är JAG som ska betala mer för min flygbiljett eller det är jag som inte kan flyga till Thailand två gånger om året.
Vi är hänsynslösa egoister som inte tänker längre än näsan räcker. Vi håller alla med om att något måste göras – men inte av oss själv utan av någon annan! Fortsättning följer – nog.
Sven har bloggat varje dag sedan 1997, en blogg som innehåller allt från personliga tankar och upplevelser till enkla lösningar på världens problem. Det är både stort och smått. Färdiga åsikter – helt gratis helt enkelt. En färgglad blogg! Sven Tycker finns också på Twitter. @sven_tycker
Sven Tycker 