Det finns många sorters glädje

» Skadeglädje är bara en variant.

Visst är det skönt när man kan få känna lite glädje. Även om det kanske ska arkiveras under begreppet skadeglädje. I morse när jag tittade ut genom köksfönstret kunde jag se att en av mina grannar hade fått parkeringsböter. Det kan ju kännas lite elakt att känna glädje när någon får parkeringsböter. Men verkligheten är den att där han parkerat sin BMW blockerar han effektivt infarten för t.ex. ambulans, räddningstjänst eller bara paketleveranser och liknande. Det gladde mig alltså att han fått parkeringsböter, jag hoppas det gör att han är lite mer försiktig med hur han ställer sin BMW en annan gång. Tyvärr är det ett vanligt beteende av bilister att man tar för givet att man ska kunna gratis ställa upp sin plåtlåda lite varstans på allmänt utrymme. Gångbanor, cykelbanor osv ses ofta som bara en förlängning av parkeringsplatsen.

En annan form av glädje kände jag igår när jag snackade lite allmänt väder och liknande med min granne Salman. Vi har byggjobbare som håller på med att renovera våra balkonger sedan ett antal månader tillbaka. Byggställningar, balkongdörren låst och plast för fönstren så att man inte kan se ut (eller in…). Salman hade pratat lite med byggjobbarna och dom hade berättat att dom förväntades vara färdiga till fredag. Idag på förmiddagen rev dom ner plasten för fönstren så att man äntligen kan titta ut. Om några dagar kan det kanske finnas balkongräcke och dörren kanske låses upp. Allt som ska vara på balkongen kan flyttas upp från ett överfyllt förråd. Visst kan det kännas berättigat att känna glädje!

Det svenska fjäskandet för Mr Erdogan of Turkey har än så länge gett dålig utdelning. Om man som jag är ytterst skeptisk till ett NATO-medlemskap så kan ju Turkiets trilskande ses som positivt. När medlemsansökan diskuterades tillhörde jag de som argumenterade mot ett medlemskap med argumentet att vi ska verkligen inte förbinda oss att militärt hjälpa en diktatur som regelbundet attackerar grannländer, ockuperar delar av ett grannland (Cypern) osv. Även att förbinda oss att militärt stötta Ungern använde jag som argument mot ett medlemskap. Nu är det just dessa två länder som inte godkänt det svenska (och finska) medlemskapet än. Egentligen borde jag alltså känna lite glädje över främst Turkiets men även Ungerns trilskande. Tyvärr tror jag inte att det blir något lyckligt slut på problemen. NATO-ledningen kommer till slut att göra klart för Turkiet (och Ungern) att nu är det dags att sluta med tramsandet. Det är ju faktiskt NATO som har mest att vinna på medlemskapet, inte Sverige och Finland. Men fram tills dess kommer det pinsamma svenska fjäskandet med eftergifter att göra stor skada. Men det kan ju glädja mig lite att se på dumheterna!

I lördags tyckte jag ju till lite om kommunpolitiken här i Åstorp. Det nya styret här i Åstorp med SD+M+KD blev ju tvungna att fördubbla antalet heltidsanställda kommunalråd för att lösa prestigeknuten mellan SD och M. I går var det på Kommunfullmäktige dags för att besluta i den frågan. Något som alla övriga partier hade mycket svårt att förstå meningen med. Sammanträdet präglades av en hel del ajourneringar för olika interna samråd. Och ett antal återremisser av förslag. Den styrande högerkoalitionens förslag om att anslå en miljon extra till politikerlön och att inrätta en ytterligare heltidstjänst skickades tillbaka för att komma med bättre motivering. Samtliga partier i oppositionen, alltså Vänsterpartiet, Socialdemokraterna, Liberalerna och Centerpartiet tyckte att pengarna kunde användas bättre. Det en minoritet kan göra, om den är tillräckligt stor, är att skjuta upp beslutet genom en återremiss. Förr eller senare kommer högerpartierna dock att få igenom beslutet. Jag har redan idag, dagen efter Kommunfullmäktigemötet, fått en kallelse till ett extra insatt sammanträde med Kommunstyrelsen så att dom kan skicka ärendet på nytt till nästa Kommunfullmäktige som faktiskt är redan den 12 december. Men lite glädje kan man ju känna för att vi i varje fall kan jäklas lite med högergubbarna.

Glädje kan alltså se ut på olika sätt.

Och ibland blir man inte alls glad. Jag ser att om en dryg vecka stängs Sveriges största kärnkraftsreaktor (Oskarshamn 3) ner för en dryg veckas underhåll och reparationer. Vi får väl hoppas att det inte tillkommer bekymmer. Sedan lång tid tillbaka står Ringhals 4 stängd. Senaste budet är att den kommer igång till februari. Vi får se hur det går med det. Kärnkraften är ju så tillförlitlig och säker? Bered er på höjt elpris snart! Det här är inget som ger glädje. Dessutom såg jag vilka det är som får mest tillbaka i elstöd nå’n gång efter nyår. Det finns ett antal miljardärer med stora lyxvillor och sommarresidens som förbrukar lika mycket el som hela kvarter vanliga villor. Dom får rejält med slantar i återbäring så småningom… Känns skönt att få hjälpa till att bekosta deras inomhuspooler, elektriska golvväme och en massa annat lyx som drar elström.

För övrigt har jag kommit på hemligheten med hur man blir evigt lycklig. Undvik till varje pris att bli olycklig!

Ha det i åtanke när du känner att du vill deppa ner dig.

Läs:
Kristersson: Turkiets val kan påverka Natofrågan. – Aftonbladet
Liten tro på genombrott för Natoansökan. – Svenska Dagbladet
Nato: Nya samtal med Turkiet under tisdagen. – Dagens Nyheter
Reaktorstopp i Oskarshamn kan ge riktigt höga elpriser. – Ny teknik

Hjältar och

» Klavertrampare.

Ämnet för dagen är faktiskt två helt olika utan något samband. Dels skadeglädje men också riktigt allvarliga funderingar om hjältar och mord. Jag tycker vi börjar med det viktiga, allvaret.

Så här när ett antal politiska partier helst vill diskutera mord och våld istället för välfärd, sjukvård, skola osv så kan det finnas anledning att påminna om att ett antal mycket betydelsefulla svenskar blivit mördade under åren. Jag påminns om detta när jag läste ledaren i Dagens ETC för några dagar sedan. Den har rubriken: – ”Här i Sverige förtränger vi alla våra döda hjältar”. Kanske lite överdrivet. Men det kan finnas anledning att påminna om några av de svenska hjältar som mördats för att dom gjorde sitt jobb, försökte göra en insats och tog ansvar.

Raoul Wallenberg arbetade under 2:a världskriget i Ungern och räddade 10.000, kanske så många som 100.000, judar från Förintelsen genom att ge dom s.k. skyddspass och skyddade dom i byggnader på det som betecknades som svenskt territorium i Ungern. När den ryska Röda armén intog Budapest 1945 försvann Raoul Wallenberg och han tros ha dött i ryskt fängelse någon gång 1947. En svensk hjälte som mördades för sin insats för mänskligheten.

Folke Bernadotte arbetade också under 2:a världskriget och räddade tusentals krigsfångar, flyktingar och judar. Bland annat genom de s.k. Vita bussarna som förde dessa till Sverige i säkerhet. Efter kriget fick han i uppdrag av FN:s Generalförsamling att försöka medla fred i Palestina. Den 17 september 1948 mördades han av den extrema judiska organisationen Sternligan. Ännu en svensk hjälte som mördades för sin insats för mänskligheten.

Dag Hammarskjöld blev 1953 vald till FN:s generalsekreterare. Han lyckades få krigsfångar frisläppta, arbetade för kärnvapennedrustning osv under en tid präglad av Kalla kriget. 1961 befann han sig på FN:s uppdrag på väg till det som idag är Zambia för att försöka medla fred i det inbördeskrig som pågick i det som idag är Kongo-Kinshasa eller Demokratiska Republiken Kongo. Men flygplanet sköts ner, troligtvis på uppdrag av amerikanska CIA. Alla ombord dog. Ännu en svensk hjälte som mördades för sin insats för mänskligheten.

Olof Palme – mördad

Olof Palme var svensk socialdemokratisk statsminister. Med ett stort internationellt engagemang. Men han var också grovt hatad inom högerkretsar för sitt engagemang. Han jobbade bland annat på uppdrag av FN som medlare i kriget mellan Iran och Irak. Den 8 oktober 1986 sköts Olof Palme ihjäl i Stockholm när han var på väg hem från ett biobesök med sin hustru. Mordet har aldrig blivit formellt uppklarat men polisen har lagt ner utredningen sedan man konstaterat att mördaren med största sannolikhet var Stig Engström, en f.d. moderat kommunpolitiker som var känd för sitt Palmehat. Han är dock avliden. Han hade sin arbetsplats vid biografen och uppgav själv att han varit vittne till mordet men lämnade mycket underliga upplysningar. Ännu en svensk hjälte som mördades för sin insats för mänskligheten.

Anna Lindh är nästa svenska politiker att bli mördad. Hon var när hon mördades socialdemokratisk utrikesminister med ett stort internationellt engagemang. Hon var en mycket folkkär politiker och troddes vara den som skulle efterträda Göran Persson som socialdemokratiska partiledare och statsminister. Men den 10 september 2003 under ett besök på varuhuset NK i Stockholm med en väninna knivhöggs hon till döds av Mijailo Mijailovic. Troligtvis pga ett allmänt hat mot politiker. Ännu en svensk hjälte som mördades för sin insats för mänskligheten.

Zaida Catalán var ursprungligen miljöpartistisk politiker men lämnade politiken och arbetade internationellt för både FN och EU med olika uppdrag i t.ex. Afghanistan, Palestina och Kongo-Kinshasa. Den 12 mars 2017 kidnappades hon under uppdrag för FN i Kongo-Kinshasa. Hon befann sig i landet för att dokumentera brott mot mänskliga rättigheter. Några veckor senare hittades hon och hennes medarbetare mördade. En videofilm visade hur hon hade skjutits ihjäl. Ännu en svensk hjälte som mördades för sin insats för mänskligheten.

Därmed är slut på allvaret och helt okänsligt går vi över till skadeglädjen. Det känns helt fel att göra så, men så hade jag bestämt det när jag började skriva och det är svårt att ändra.

Ta det lugnt

Skadeglädjen, där är har jag två exempel. Jag erkänner villigt att jag är bilismhatare. Inte mot de som verkligen behöver en bil för olika former av transporter. Många skulle faktiskt klara sig utan en bil, men jag medger villigt att många också är i stort behov av bilen. Mitt bilismhat handlar om dom här som har bilen som statuspryl, som kör runt bara för att visa upp sin skrytbil eller som kör som idioter bara för att det är roligt och spännande. Alla de här som har bilen som skrytstatus eller körningen som nöjeskörning utan hänsyn till andra.

Därför kände jag en rejäl skadeglädje när jag läste om norrmannen som varit i Tyskland och spenderat ett antal miljoner på att köpa sig en Lamborghini och på hemvägen till Norge genom Danmark inte kunde låta bli att trycka gasen i botten och njuta av fartresurserna. Han hade dock missat en ny dansk lag! Polisen mätte upp hans hastighet till 236 km/tim. Naturligtvis ett fullständigt hänsynslöst sätt att skryta med sin statuspryl. Polisen stoppade honom och informerade honom om en ny dansk lag som ger polisen möjlighet att beslagta bilar som framförs hänsynslöst. Så nu har den ”stackars” norrmannen ingen Lamborghini längre! Han hann inte äga den så länge.

I dag läste jag om en dom där en kvinna stämt polisen för att betala skador på hennes Porsche Panamera sedan den fått skador i samband med att den prejades av polisen. Kvinnan hade lånat ut sin fina sprillans nya Porsche till sonen eller hur det nu hängde ihop. Sonen körde men mamma stod som ägare. Hur som helst hade polisen fått indikationer på eventuellt narkotikabrott och ville stoppa bilen för kontroll. Men när man blinkade och tutade valde den unga mannen att öka hastigheten för att köra ifrån polisen och körde i 100 km/tim på 50-väg. Till slut prejade polisen den fina Porschen som i samband med detta fick skador för 46.000 kronor. Mamma stämde polisen på självrisken, men får nu betala den själv – samt polisens rättegångskostnader.

Som sagt av så många, Skadeglädjen är den enda sanna glädjen.

Läs:
Här i Sverige förtränger vi alla våra döda hjältar. – Dagens ETC
Alt for hurtigt i det nordjyske: Mand mister Lamborghini efter kørsel med 236 km/t. – Danmarks Radio
Polisen prejade sprillans ny Porsche – slipper betala för skadorna. – Dagens Juridik

Skadeglädje

Visst är det så att skadeglädjen är den enda sanna glädjen? Nåja, vi ska kanske inte överdriva detta med att det är den enda, men den som inte erkänner att man känner en stor glädje när personer man tycker illa om gör bort sig hen ljuger. Skadeglädje! Om inte den enda sanna glädjen, så i varje fall en sann glädje. Låt mig alltså ta den skadeglädje jag kände i går.

Katerina Janouch är en av debattörer på högerflanken som tänder på alla hot från islamism, verkliga eller påhittade. Hon tillhör den här gruppen främlingsrädda, islamofobiska rasister bland högerns svans som ser ett hot i allt. Det här är en grupp som kan tända på alla sjutton cylindrarna av ett påhittat aprilskämt, en dubbeltydig bild osv. Det här är en grupp som kan starta upprörda trådar på Facebook när dom får höra att barnen i den svenska skolan får lära sig de arabiska siffrorna. Aprilskämt om att gatuskyltar ska bli flerspråkiga. Bilder på tomma bussäten som ser ut som kvinnor i burka.

Den här gången manifesterat av att Katerina Janouch upptäckt något som liknade ”en fet ottomansk minaret”, som Katerina Janouch uttryckte det, på SSU i Helsingborgs hemsida. Vilket alltså då fick den goda Katerina Janouch att se ännu fler nya tecken på den islamistiska invasionen.

Nu tände ju Katerina Janouch på alla sina sjutton cylindrar utan att göra lite faktaforskning och kontroll av källor osv. Det SSU i Helsingborg valt att ha som illustration på sin hemsida är helt enkelt silhuetten av Rådhuset i Helsingborg som byggdes 1897. Detta efter en arkitekttävling som vanns av den unga arkitekten Alfred Hellerström. Byggnaden som är byggd i s.k. Nygotisk stil är sedan 1967 byggnadsminne. Ett vackert hus med sina tinnar och torn (minareter…, alltså enligt Katerina Janouch).

Helsingborgs Dagblad har gett sig ut på jakt efter fler ”minareter” i Helsingborg. Och har hittat några stycken suspekta ”minareter”. Fast det finns alltså inga riktiga minareter i Helsingborg. Fast att ge sig ut på Söder i Helsingborg skulle troligtvis för Katerina Janouch innebära en chock. Här finns det mängder av små butiker med arabiskklingande namn. Att ge sig in i den stora matvaruaffären Alfo Gross är som att gå på upptäcksfärd bland hyllor efter hyllor med matvaror som man inte ha en aning om vad det är eller hur man använder det. Fast sist köpte jag bland annat dricka från Kosovo och de mest underbara dadlar jag råkat på – från Iran. När min son Kimmy och jag i lördags passerade igenom Söder på vår promenad runt om i Helsingborg stod en grupp på 6-8 unga killar och sjöng på GA-Torget. Jag begrep ju inte texten eftersom dom sjöng på arabiska, men det var ett underbart gung i rytmen. Den stackars Katerina Janouch hade nog fått utslag på hela kroppen om hon tvingats genomlida kulturen på Söder i Helsingborg.

Men, det är alltså inte en minaret som finns på illustrationen på SSU Helsingborgs hemsida. Det är silhuetten av Rådhuset i Helsingborg. Redan på 1800-talet hade vi tydligen fått starka influenser från den muslimska kulturen. Vår kultur förstörd av muhammedanerna hade kanske högersvansen uttryckt det som. Jag gav mig själv ut på en liten jakt efter ”minareter” här i Åstorp när jag i morse följde sonen till jobbet. Tornet på Betelkyrkan kan väl knappast förväxlas med en minaret. Det är på tok för spetsigt och kröns ju högst upp av ett ganska stort och tydligt kors. Här tror jag vi får ett godkännande från Katerina Janouch. Men i ena änden av Kommunens Kulturhus Björnen finns ju faktiskt vad som nästan är en ”minaret”. I rätt bildvinkel, rätt beskuren, så kan nog Katerina Janouch fås att tända på i varje fall några cylindrar. Allra helst om vi berättar att detta alltså är ett av Åstorps kommun ägt hus som kallas Kulturhuset Björnen. Här hålls förutom olika kulturevenemang även t.ex. Kommunfullmäktigemöten och liknande. Det ska kanske påpekas att detta tidigare var en EFS-kyrka men som ”avkyrkofierats” och istället blivit Kulturhus.

Egentligen är det synd om den här Högerns svans som i sin rädsla regelbundet tänder på alla sina cylindrar. Rädslan måste vara hemsk att leva med. Alla hemskheterna man regelbundet varnar för blir ju hela tiden bekräftade så fort man ser något som med god (ond…) vilja kan tolkas som just en bekräftelse. Katerina måste leva ett hemskt liv som hela tiden får sina fördomar bekräftade i ALLT hon ser. Det är synd om dig Katerina Janouch!

Splittrade känslor

Jag ser att hackare har lyckats ta sig in i banken Valartis i Liechtenstein och ladda ner uppgifter om bankens kunder. Man har därefter kontaktat bankens kunder och krävt att dom ska betala 10% av sina besparingar till hackarna. Om dom inte betalar hotar man med att offentliggöra uppgifter om vilka som har gömt undan pengar på konton i banken. Det är troligtvis en hel del skattesmitare och andra skurkar som sitter hemma och biter på naglarna och funderar över vad dom ska göra.

Det är vid sådana här tillfällen som man får lite dåligt samvete för sina känslor. Jag tycker inte det minsta synd om alla skattesmitare och andra skurkar och lurendrejare som kan drabbas. Samtidigt kan man naturligtvis inte stödja utpressning eller dataintrång. Men, jag kan inte hjälpa att jag känner en rejäl skadeglädje. Det heter ju att skadeglädjen är den enda sanna glädjen!

I det lilla furstendömet Liechtenstein (som ligger mellan Schweiz och Österrike) bor ungefär 37.000 människor. Det är obetydligt mer än vad som bor i min hemkommun Åstorp och grannkommunen Bjuv tillsammans. I denna lilleputtstat finns det fem större banker med sammanlagt 1.400 anställda. Även om fursten av Liechtenstein är en av världens rikaste statsöverhuvud så räcker nog inte leichtensteinarnas slantar till för att hålla alla bankerna vid liv. Här göms också undan en hel del slantar från skattesmitare och andra skurkar från olika håll i världen. Alltså är min skadeglädje stark när jag läser om hackarna, samtidigt som jag naturligtvis borde skämmas öronen av mig över att känna glädje över brottslig verksamhet.

Skadeglädje

Jag skäms! Jo, jag skäms för min spontana reaktion när jag läste den här nyhetsnotisen. En ung 20-årig spoling har i hög hastighet kört av vägen i sin fina Ferrari. Jag skäms eftersom de första orden som dyker upp i mina tankar är: Nyrik. Bortskämd. Dåre. Skyll dig själv. Skadeglädje. Synd att inte bilen blev mer förstörd. Jag vet att det är fula och elaka tankar som bygger på mina fördomar och förutfattade meningar. Jag skäms! Men jag känner ändå fortfarande skadeglädje!