Etikettarkiv: Politikerförakt

Politiker dom bara lovar och lovar

Hur nya är de Nya ModeraternaDet här är en fördom som ofta sprids. Men det är inte sant. När politiker ger vallöften så tror jag faktiskt att dom i allmänhet har för avsikt att infria det här löftet också. Se’n kan det hända att löftet inte blir uppfyllt trots ”goda” ambitioner. Det kan bero på att förhållandena totalt förändrats. Det kan bero på att det helt enkelt inte är möjligt rent politiskt att fatta beslut. Och det kan bero på total inkompetens. Låt mig ta ett exempel. Inför valet 2010 lovade Moderaterna i Stockholm att det skulle byggas 4.100 nya studentbostäder. Och det var väl inte ett helt orealistiskt löfte. Men det har inte blivit så, det har blivit 162 stycken. Dvs knappt 4% av vad man lovat! Vad beror då detta på? Har förhållandena totalt förändrats? Är det så att det kanske inte längre behövs studentbostäder! Kanske finns det inte byggmaterial och byggnadsarbetare att få tag på så att det inte går att bygga hus! Nja? Eller har det varit så att det inte gått att politiskt genomföra? Kanske är det så att Moderaterna inte haft tillräcklig majoritet i de politiska församlingarna för att kunna fatta besluten! Nja? Eller kan det beror på total politisk inkompetens? Ja, kanske är det så? Men som sagt, i allmänhet menar faktiskt politiker allvar med sina vallöften.

Lämna en kommentar

Under Moderaterna

Mer om politikerförakt

Börja med att titta på det här klippet på YouTube. Sedan ska jag gå vidare och berätta om vad det har med politikerförakt att göra. Har ni tittat färdigt? Vad ni får se är rivningen av klocktornet vid Norra Station i Stockholm. Något som tydligen inte var allt för populärt, men det skedde ändå. Om jag läser händelsebeskrivningenkorrekt så sades det först från politikerna att klocktornet skulle bevaras, eller i varje fall bara flyttas. Men så plötsligt bara revs det hela och allt rivningsmaterialet schaktades bort. Och då hade det ansvariga stadsbyggnadsborgarrådet Regina Kevius (Moderat) en något märklig ursäkt: – ”Ingen av stadens förvaltningar kan hjälpa mig med tornet! Jag kan inte bara säga åt en förvaltning att ta hand om det”. Det är ju inte det vi har politiker till? Det är inte våra valda politiker som bestämmer, dom bara… gör vad då? Hur som helst slutade det hela med att Stockholm fick köpa tillbaka teglet, det som gick att få tag på, och sedan bygga upp klocktornet på nytt. Bland annat har man alltså köpt tillbaka de gamla handslagna tegelstenarna – för 16 kronor (!) styck, totalt nästan 1,5 miljoner stycken. Så där omkring 12 miljoner kostar det skattebetalarna att återställa vad som revs ”av misstag” för att politiker ju inte kan lägga sig i vad tjänstemännen bestämmer? Eller? Det här är sådant som verkligen blåser under politikerföraktet i vårt land!

Lämna en kommentar

Under Moderaterna, Politikerförakt, Stockholm

Om inkomstklyftor och andra klyftor

Girig slipsnisse» Samhällsklyftorna växer i Sverige:”Sedan början av 90-talet har inkomstklyftorna i Sverige vuxit snabbare och mer än i något annat västland” säger forskaren Michael Förster som granskat hur inkomstklyftorna utvecklats i Sverige och övriga OECD-länder. Och det är alltså i Sverige som dessa klyftor ökat allra snabbast. Det är en utveckling som egentligen startade kring 2000 men sedan har accelererat. Och i Sverige är det ju också en medveten politisk linje att klyftorna ska öka. Samtidigt som reformer som är förmånliga för människor högt upp i inkomsterna har genomförts på löpande band har situationen istället varit tvärtom för människor längst ner på skalan. Vilka är det som utnyttjar ROT-avdragen? Vilka är det som utnyttjar RUT-avdragen? Vilka är det som gynnats av kraftigt sänkta fastighetsskatter? Vilka är det som gynnats av avskaffad förmögenhetsskatt? Vilka är det som kunnat tillgodoräkna sig Jobbskatteavdrag? Exemplen på hur politiska beslut har haft som syfte att ge pengar till de som redan har är många. Samtidigt har regler för de som t.ex. är arbetslösa, sjuka eller gamla haft motsatt effekt. Straffbeskattning, sänkta nivåer, skärpta regler osv. I början av 80-talet var Sverige unika, ingenstans i världen var klyftorna så små. Medan den ”fattigaste” tiondelen i Sverige under de senaste 20 åren i stort sett inte haft någon utveckling alls i sina inkomster har den rikaste tiondelen fått en ökning i sina disponibla inkomster med 80%. Och detta har alltså varit en medveten politik med just detta mål. Aftonbladet drar slutsatsen Facit: fler fattiga vilket väl kan vara en lättbegriplig slutsats.

» Men alla håller inte med: Fast det finns faktiskt de som inte ser verkligheten. En av Högerpolitikens främst supportrar, Stefan Fölster lyckas i svenska Dagbladet få ihop en debattartikel med rubriken: – ”Sveriges fattiga har fått det största inkomstlyftet i EU”! En onekligen spännande slutsats som han dock aldrig lyckas förklara. Och som jag inte tror att Sveriges fattiga håller med om. Stefan Fölster har under många år varit chefsekonom på Svenskt Näringsliv. I dag är han chef på Reforminstitutet som är en marknadsliberal tankesmedja en gång i tiden startad av Moderaten Gunnar Hökmark och finansierad av svenska kapitalägare och företag.

» Apropå de ökade skillnaderna: I Svenska Dagbladet hittar jag en sammanställning över de riksdagskandidater som tjänar mest. Svenska Dagbladet skriver mest om att politiker tjänar mer än ”folk i stort”. Och det är kanske inte så förvånande. Beslutsfattare (inom den offentliga eller inom den privata sektorn) tjänar helt enkelt mer än vad ”vanligt folk” tjänar. Beslutsfattare inom den privata sektorn ännu mer än från den offentliga sektorn. Vad vi däremot kan fundera över är att om kandidater till riksdagen tjänar mycket mer än ”vanligt folk” så innebär det ju att riksdagsledamöterna inte är representativa för folket. Det måste finnas riksdagsledamöter från alla sektorer, inte bara från det övre skiktet. Den 20-i-topp lista över riksdagskandidaternas inkomster som finns i tidningen innehåller 7 Kristdemokrater, 7 Moderater, 2 Centerpartister, 2 Folkpartister och 2 Socialdemokrater. Och DET säger ju en hel del!

» Att trampa i klaver: Fast det finns politiker som tappat fotfästet. I Aftonbladet och Metro kan vi läsa om när vår Moderata Justitieminister Beatrice Ask och hennes 10 partivänner på Justitiedepartementet behövde diskutera den kommande valrörelsen. En konferens 4-5 februari i Lidingö med alla bekvämligheter och lyx kostade 5.000 spänn per person. Men vill Moderaterna satsa på sina valarbetare så får dom väl göra detta. Fast det blev tydligen något fel på faktureringen för räkningen (inklusive vin för 3.000) skickades till Skattebetalarna. Men det var väl ändå ett misstag…?

1 kommentar

Under Okategoriserade