Veckans understatement

Jag ber om ursäkt för min anglofiering av vad jag skriver. Men jag kom i hastigheten inte på rätt svenskt ord för vad jag ville ha sagt. Hur som helst så handlar det om den här rubriken från Svenska Dagbladet:

– ”Flyttade ambassaden invigs: ”Misstag av Trump”.”

Vad det handlar om? Jo, flytten av den amerikanska ambassaden i Israel från Tel Aviv till Jerusalem. Donald Trumps besked om att USA ska flytta sin ambassad i Israel till Jerusalem innebär att Donald Trump samtidigt ger besked om att USA inte längre står bakom FN:s mål, alltså en tvåstatslösning på konflikten mellan Israel och Palestina. Genom att placera sin ambassad i Jerusalem har man deklarerat att man stödjer den israeliska ockupationen och annekteringen av även östra Jerusalem. Därmed gör man också klart att man inte längre förespråkar en tvåstatslösning utan istället en lösning där staten Israel ockuperar och gör vad man vill med Västbanken. Ett grovt misstag enligt i stort sett alla, utan hans mest inbitna supportrar i USA och konservativa ortodoxa judiska kretsar kring premiärminister Benjamin Netanyahu i Israel. Övriga världen ser beslutet som ett misstag.

Tyvärr är det ju så att Donald Trump strör misstag omkring sig som en helt vanlig vattenspridare i trädgården sprider vatten. Den mannen uppträder som en värre elefant i en porslinsfabrik än de värsta diktatorer. Dom brukar i allmänhet ha en enhetlig linje med ett visst mål och de beslut som fattas kan verka ganska intelligenta – under de förhållande som gäller. Donald Trump är totalt ute och reser och fattar beslut helt enligt infall han får när han sitter och skiter på dass uppkopplad till Twitter! Tyvärr har vi tagit ett steg närmare en ny våldsam konflikt i området.

Hur som helst har jag fortfarande inte fått någon respons från Israelvänner på min önskan om en förklaring om vad som egentligen är Israels mål. För dom måste väl ha ett mål med sitt agerande. Var är ni Israelvänner? Eller ni läser inte bloggar som har en annan åsikt än er egen? Kom igen, hör av er!

Big Brother hotar till ingen nytta

När Donald Trump valde att gå emot resten av världen och erkänna den israeliska ockupationen av östra Jerusalem förstörde han för ännu längre tid möjligheten till en fred i området. Hans beslut att acceptera att man flyttar gränser med militärmakt och ockuperar annans mark kan lätt beskrivas som att man släppt in en flock elefanter och flodhästar i en stor porslinsbutik. En i stort sett enig värld fördömde också beslutet och konstaterade att USA:s möjligheter att inom en överskådlig tid på något sätt bidra till en fredlig utveckling var helt borta. Den enda som egentligen var överlycklig var Israels högerextrema styrande under ledning av Benjamin Netanyahu samt de grupper som inte vill att det ska bli fred.

De alternativ till lösning på konflikten som finns är tre. Dels det som förespråkas av i stort sett hela världen och som också t.ex. FN beslutat är målet. Dvs en tvåstatslösning. En lösning där två stater, Israel och Palestina, lever sida vid sida och där båda staterna har tillgång till staden Jerusalem. Denna lösning har tidigare också förespråkats av USA. Men, Donald Trumps övertramp har helt uppenbart visat att USA inte längre förespråkar denna lösning.

Alternativ två är att det bildas en enda gemensam stat, en stat som geografiskt omfattar både dagens Israel och det som skulle blivit staten Palestina. En gemensam stat där judar, muslimer och kristna bor tillsammans. Men, om alla innevånare ska ha samma rättigheter i denna gemensamma stat så är detta en lösning som de styrande i Israel är livrädda för. Denna stat kommer nämligen att få en muslimsk majoritet, något som den judiska majoriteten i dagens Israel är livrädda för och inte kommer att kunna gå med på.

Det tredje alternativet är att bevara Status Quo. En situation där Israel ockuperar stora delar av det som ska vara Palestina, där judar från Israel fortsätter att flytta in på ockuperad palestinsk mark och tränger undan de palestinier som redan bor där. Detta medan palestinierna hålls inspärrade på små ytor här och där, där det krävs stora och avancerade militära och polisiära åtgärder för att bevara en halvfred. Där våldet hela tiden ligger på lut och riskerar att blossa upp med jämna mellanrum. En lösning där palestinier förvandlas till en andra klassens innevånare som är hänvisade till att bo i vad man kallar ”självstyrande bantustans”. En lösning som påminner om skapande av en apartheidstat.

Vilken lösning Israel eller USA egentligen vill ha har jag ingen aning om. Frågan är om dom själva egentligen vet vad dom vill. Dom verkar bara veta vad dom INTE vill. Nämligen en fredlig lösning.

I dagarna hade FN:s generalförsamling en omröstning om en resolution som fördömde USA:s agerande genom erkännandet av Jerusalem som Israels huvudstad, dvs i praktiken att erkänna den israeliska ockupationen av östra Jerusalem. Eftersom USA och Israel hotades av att förlora omröstning med stor majoritet har USA valt att i brev hota andra länder i världen med reprisalier om dom inte gör som USA kräver. I världen bestämmer Vita Huset och Pentagon och de som inte lyder bestraffas! – ”När ni överväger hur ni ska rösta, vill jag att ni ska veta att presidenten och USA tar er röst personligt” skrev Donald Trump. – ”Presidenten följer omröstningen noga och har begärt en rapport om alla som röstar emot oss” deklarerade USA:s FN-ambassadör Nikki Haley. Så fungerar i dag ”världens största demokrati”. Demokrati är att man lyder husbonden!

Ny lyckades USA:s hot inte så bra. Av FN:s 193 stater var det bara 9 stater som röstade emot resolutionen (USA, Israel och sju till). 35 stater lade ner sina röster och 20 länder var inte närvarande. Detta medan alltså 128 stater (däribland Sverige och resten av Västeuropa) röstade för resolutionen. Det är drygt 66% av rösterna mot medan mindre än 5% röstade med USA. En majoritet av länderna i Sydamerika, Europa, Afrika och Asien röstade alla för resolutionen. En svidande örfil för USA kan man kalla resultatet av omröstningen. – ”FN ett hus av lögner” kallar Israels premiärminister Benjamin Netanyahu världsorganisationen. USA och Israel får väl vara glada för att det i varje fall var ytterligare 7 stater som röstade för dom.

Hur den israeliska demokratin fungerar och hur laddad situationen på ockuperad mark är förtydligas av den här historien. Den 16-åriga palestinska skolflickan Ahed Tamim gick till attack mot en israelisk ockupationssoldat med knuffar och sparkar och skriker åt dom att försvinna. Några dagar senare gjorde militärpolisen en raid mot hennes hem och förde bort 16-åringen. Kommentaren från Israels utbildningsminister Naftali Bennett är att: – ” Tonårsflickan borde tillbringa resten av livet i fängelse”. Händelsen och reaktionen visar med tydlighet att detta är en konflikt som inte kan lösas genom att bevara Status Quo. En lösning måste innefatta kompromisser från båda sidor. En tvåstatslösning där en Palestinsk stat har en möjlighet att styra sig själva och med tillgång till staden Jerusalem som är en helig stad för inte bara judar utan också kristna och muslimer är en förutsättning. Ju fortare Israel och USA inser detta desto bättre.

Donald Trump har istället för att göra ”USA great again” förvandlat USA till mer hatade än någonsin i resten av världen. Donald Trump är ett hot mot världsfreden.

Judehat och annat hat

I söndags funderade jag ju lite över det här med de kraftiga fördömandena av det judehat som blossat upp med förnyad kraft efter Donald Trumps vanvettiga beslut att godkänna den israeliska ockupationen av östra Jerusalem. Det är samma USA som mycket tydligt deklarerat att man kan inte ändra gränser med vapenmakt. Fast då har det gällt det ryska annekterandet av Krim. De attacker som gjorts mot olika judiska mål i Sverige (och på andra håll) är inte acceptabla. Jag hoppas att de skyldiga identifieras och får sina straff som markering av att det inte är acceptabelt. Det är också positivt att i Malmö har t.ex. företrädare för palestinier haft kontakt med den judiska församlingen för att markera att man inte accepterar det som hänt. I stort sett en enig politikerkår och mediekår har kraftigt tagit avstånd från attackerna och det hat som blossat upp. BRA!

Men, som jag sade i söndags. Det hade varit bra om samma politikerkår och mediekår enigt stått upp och tagit avstånd från diskriminering och attacker mot t.ex. muslimer, romer, afrikaner och så vidare. Det har klart tagits avstånd från det faktum att många judar inte vågar visa sig offentligt iklädd traditionell judisk klädsel eller med judiska symboler. Men, många av de politiker som tar starkt avstånd från just detta diskuterar samtidigt på allvar att i lagen förbjuda traditionella muslimska kläder. Jag har upprepat det många gånger, politiker (eller präster eller imaner eller….) ska inte lägga sig i hur vi klär oss. Vi kan tycka att olika kläder är dumma, fula, löjliga, opraktiska eller vad vi nu kan komma på. Det är tankar vi får behålla för oss själva. Vi har inte rätt att förbjuda kläder eller attackera människor som väljer att klä sig på ett visst sätt. Om man klär sig så för att man tycker det är vackert, tufft, modernt, påbjudet av en gud eller bara tycker att det är praktiskt har ingen betydelse. En jude har rätt att utan trakasserier klä sig som hen vill, en muslim har rätt att klä sig som hen vill, en hindu har rätt att klä sig som hen vill, en medlem av amish har rätt att klä sig som hen vill, en homosexuell person har rätt att klä sig som hen vill och vi kan fortsätta uppräkningen hur länge som helst. Även om man klär sig avvikande har ingen annan rätt att lägga sig i detta.

Däremot blir jag upprörd när jag t.ex. läser dagens ledare i Svenska Dagbladet av Benjamin Katzeff Silberstein med rubriken: Judehatet handlar inte om Israel. Något förenklat går ledaren ut på att i stort sett alla araber hatar judar, och detta har inget med konflikten med staten Israel att göra. Det är bara så att araber är sådana, dom hatar judar. Vidare ska man inte kritisera Israel för då hatar man judar. Det bara är så, att Israelkritik bottnar i judehat. – ”Frasen ”svenska judar får inte hållas ansvariga för staten Israels politik” sägs av var och varannan politiker efter antisemitiska händelser i Sverige. De börjar bli många. Och frasen är en del av problemet.” Så skriver Benjamin Katzeff Silberstein. Kanske är det så att Benjamin trots allt har lite rätt. Problemet ligger i att Israel inte förstår att kritiken av den israeliska ockupationspolitiken handlar om just en kritik mot den israeliska ockupationspolitiken utan den avfärdas istället av Israelvänner som judehat och något som man inte behöver bry sig så mycket om.

Jag vidhåller alltså att ”svenska judar får inte hållas ansvariga för staten Israels politik”. Men, det innebär också att den som går ut och försvarar den israeliska ockupationspolitiken och bosättarpolitiken får acceptera kritik. Kritik är en sak, hat är en annan sak.

Verkligheten är den att Israel är en ockupationsmakt som i brott mot internationella lagar och mot den åsikt som i stort sett alla världens demokratiska stater står för dessutom genom att flytta in sin egen befolkning på ockuperad mark fördriver den befolkning som redan bor där. Det finns grupper med stort inflytande över den israeliska politiken som anser att det israeliska folket är utvalda av Gud och därför har rättigheter som står över de världsliga lagarna. Så länge dessa grupper får styra den israeliska politiken kommer det aldrig att bli fred. Det ska påpekas att samma extremister finns på båda sidor av konflikten. Så länge dessa får styra och ha inflytande blir det tyvärr inte fred.

Det är viktigt att de demokratiska krafterna kraftigt tar avstånd från diskriminering och hat – oberoende av vem eller vilka som drabbas. Det ena är inte värre än det andra. Det bottnar i fördomar och okunskap. Det är dags att börja älska din nästa. Det är därför t.ex. positivt när palestinska ledare genom att besöka judiska platser visar att vi ska ta avstånd. Låt oss hoppas att det kan fortsätta där man träffas från alla religioner i en moské, i en kyrka, i en synagoga, i ett tempel eller var det kan vara lämpligt. ALLA!