Etikettarkiv: Ida Karkiainen

Fläckfritt förflutet?

» Var går gränsen för en skandal?

Det har blivit en allt intensivare granskning av våra politikers vandel och förflutna. Det kan finnas anledning att ifrågasätta lämpligheten hos en politiker som begått lagbrott i närtid. Politiker som utnyttjat sin ställning för egen vinning. Politiker som gjort tvivelaktiga handlingar. Men var går gränsen? När har det betydelse för lämpligheten för ett förtroendeuppdrag. Hur långt tillbaka i tiden ska man gå för att granska våra politikers vandel?

SD-anknutna sajten Nyheter Idag anser tydligen att vad den nya civilministern Ida Karkiainen gjorde som 15-åring har betydelse. På en bild gör hon vad som kan tolkas som en Hitlerhälsning. En annan minister har tydligen ibland haft lite svårt för att betala sina räkningar i tid. Infrastrukturminister Tomas Eneroth klappade tydligen om en partikamrat på ett olämpligt sätt på partiets möte. Hon tog illa vid sig och Tomas Eneroth bad tydligen direkt om ursäkt och hävdade att det inte var hans mening. Den typen av brott kan vem som helst anmäla, så det kom in ett stort antal polisanmälningar. Hur som helst har tydligen åklagaren nu bestämt att lägga ner utredningen. Var går gränsen för vad som ska accepteras som bagateller och var går gränsen för att man ska förlora förtroendet?

Vi är ju alla små helgon

Mona Sahlins slarv med kontokort mm gjorde att hennes politiska karriär var över. Korrekt? Jo, jag undrar om det inte skadade förtroendet så pass mycket att det var rätt. Ida Karkiainens eventuella Hitlerhälsning som 15-åring? Där tror jag vi passerat gränsen för granskningen. Tomas Eneroths misslyckade klapp på ryggen? Har polisutredningen och åklagaren kommit fram till vad man nu gjort så får vi anta att det handlar om missförstånd. Jag träffade för inte så länge sedan en gammal kvinnlig arbetskamrat och det blev en riktigt hjärtlig kram. Tur att det inte missförstods!

Är Jimmie Åkessons sjungande av sånger om mordet på Olof Palme, deltagande i hyllningsdemonstrationer för ”hjältekungen” Karl XII och liknande exempel på agerande som är att gå ett steg för långt så att det skadar förtroendet? När vi granskar sådant agerande så kan vi konstatera att det är skillnad på förtroendet bland de egna väljarna och förtroendet bland alla väljare. Jimmie Åkessons agerande skadar inte förtroendet för honom bland hans egna väljare. Kanske till och med tvärtom? Han kan strunta i om det skadar förtroendet för honom bland andra väljare. Dom har inte förtroende för honom ändå! Alltså har sådant agerande ingen betydelse.

Att SD:s EU-parlamentariker Peter Lundgren nu dömts för sexuellt ofredande skadar uppenbarligen förtroendet för honom inom SD. I varje fall tror man inom SD att det skadar förtroendet för SD. En del SD-trogna som jag läst kommentarer från vill dra likhetstecken mellan Thomas Eneroths agerande och Peter Lundgrens agerande. Det handlade om ”sexuellt ofredande” i båda fallen. Det var i båda fallen inte den utsatta partikamraten som gjort anmälan. Polis och åklagare samt domstol har dock konstaterat att det är skillnad mellan att lägga handen på ryggen (och kanske lite för långt ner….) och att stoppa händerna innanför blusen för att krama brösten.

Har Ulf Kristerssons alla skandaler under hans politiska karriär någon betydelse för hans politiska karriär? Jag skrattar så gott varje gång jag ser det här klippet ur SVT:s program där man vill veta hur han kunde få en fin central lägenhet som tillhörde en stiftelse och som enligt stadgarna skulle gå till hemlösa och hotade kvinnor. Men Ulf smiter från intervjuaren. Det finns fler liknande affärer där politikern Ulf Kristersson uppenbarligen utnyttjat sin politiska ställning för egen vinning. Men får sådant politisk betydelse? Det avgör ju det egna partiet. Litar dom på honom trots detta (och det gör man uppenbarligen) så har det ingen betydelse. Tror ni att det blir ett mediedrev mot honom om olyckan är framme och han blir aktuell som statsministerkandidat? Har det inte blivit något större drev tidigare så lär det inte bli det i framtiden heller.

Men det finns som sagt politiker som tvingas lämna sina uppdrag. SD är extra utsatta eftersom partiet är klart överrepresenterade när det gäller politiker som döms för brott. Senaste exemplet är SD-representanten i Gävleborg som nyligen utsågs till ersättare i kommunfullmäktige för SD. Men man har svårt att få tag på honom från SD lokalt. Han sitter nämligen i fängelse, dömd till 3 år och 10 månaders fängelse för flera fall av våldtäkt av barn och andra sexuella brott. Partiet får inte tag i honom för att be honom avsäga sig sitt uppdrag!

Det här med politiker som är inblandade i skandaler är svårt. Var går gränsen för att man ska förlora förtroendet? Hur långt tillbaka ska politiker granskas? Hur grova ”övertramp” är trots allt acceptabla? Ska man ”straffas” även efter att man avtjänat sitt straff? Var går skillnaden mellan att det egna partiet och dess väljare har förtroende men inte andra väljare? Vilken betydelse har media i de olika drev som förekommer? Vilket ansvar har media för att inte gå för långt? Hur mycket privatliv har en politiker rätt till?

Läs:
Kristerssons olagliga affärer. – Aktuellt i politiken
Hur många lik i lasten och skelett i garderoben kan en statsminister ha? – Magasinet Para§raf
Förundersökningen mot Eneroth läggs ned. – Aftonbladet
SD-politiker sitter i kommunfullmäktige och fängelse – samtidigt. – Aftonbladet

1 kommentar

Under Politikeransvar