Oligarker där och här

» Eller vad vi nu ska kalla miljardärerna.

Ordet oligark har ju verkligen kommit på löpsedlarna. En grupp män (det är väl nästan bara män) som blivit mångmiljardärer i Ryssland. Mångmiljardärer som lever ett riktigt lyxliv i sus och dus. Som blivit enormt förmögna tack vare intim vänskap med Putin och gänget runt honom. Just nu beslagtar västvärlden deras osannolika lyxyachter, enorma paradvåningar i storstädernas centrum och överfyllda bankkonton, där man kan komma åt dom.

Pengarna bara trillar in

Enligt Bloombergs Billionaires Index är Ryssland det land i världen där en liten grupp miljardärer äger störst andel av landets totala BNP. Det säger inte lite när en liten sådan grupp kunnat roffa åt sig en så stor andel av landets produktion. Detta samtidigt som stora grupper lever i misär. Det säger mycket om dagens Ryssland!

Men om vi fortsätter och läsa i Bloombergs Billionaires Index så kan det ju vara spännande att se vilka andra länder som ligger i topp på den här mindre hedrande listan. Att vi hittar USA på plats tre i ligan förvånar kanske inte så många. Kan ni gissa vilket land som ligger på andra plats? Vilket land som ligger på andra plats efter Ryssland men före USA när det gäller att en liten grupp miljardärer lyckats roffa åt sig störst andel av landets totala BNP?

På andra plats ligger Sverige!

Jag får behålla alla mina slantar

Hur har vi kunnat hamna i en sådan situation? Naturligtvis kan vi inte skylla på ett Putinskt oligarksystem. Men vi har skapat ett skattesystem som verkligen gynnar den som redan har blivit förmögen. Vi har avskaffat Förmögenhetsskatten. Vi har avskaffat Arvsskatten. Vi har i princip avskaffat Fastighetsskatten. Har du skapat en förmögenhet och blivit miljardär så sitter du säker i orubbat bo. När vi beskattar inkomster så beskattar vi höga arbetsinkomster mycket högre än vi beskattar höga arbetsfria kapitalinkomster. Observera dock att låga arbetsfria kapitalinkomster (så’na som vanligt folk har) mycket väl kan beskattas högre än lönen. – ”Sverige är ett skatteparadis” förklarar en välkänd skattejurist det hela med. Ett skatteparadis för miljardärer alltså.

Fast så låter det förstås inte när mitt Facebook-flöde svämmar över av betalda debattinlägg från skattekverulerande grupper som Skattebetalarna och liknande.

Att Sverige ligger på andra plats på Bloombergs Billionaires Index lista över länder där en liten klick miljardärer lyckats roffa åt sig störst andel av slantarna är inget att förvånas över. Men inte heller något att vara stolta över. Vi har skapat ett skattesystem som gynnar den här lilla gruppen och har samtidigt ett näringslivsklimat som skapats just efter kapitalets önskemål. Med mängder av ogenomtänkta avregleringar och privatiseringar.

Läs:
Våra miljardärer är inte bättre än ryska oligarker. – Zina Al-Dewany ledarartikel Aftonbladet

Rättvisa skatter

Nordeas ordförande Björn Wahlroos betalade under åren 2014-2016 i genomsnitt 16,5% av sina inkomster i skatt. Själv betalar jag för 2017 hela 27,4% av mina inkomster i skatt. Nu kan det finnas många olika förklaringar till dessa siffror. En orsak kan ju vara att Magdalena Andersson kraftigt höjt skatterna de sista åren. Varför alltså mina siffror som gäller för 2017 inte är jämförbara med Björn Wahlroos siffror som ju gäller för 2014, 2015 och 2016. Fast jag tvivlar…

Det måste finnas andra förklaringar. Kanske det faktum att Sverige har utvecklats till ett Skatteparadis för rikt folk. För det måste ju finnas en förklaring till att en normal medelinkomsttagare (total beskattningsbar inkomst på mindre än 400.000) får betala en större del av sin inkomst än vad en mångmiljoninkomsttagare behöver göra. Kan det vara att medan 4,4% av mina nästan 400.000 i inkomst är arbetsfria kapitalinkomster så är 96,8% av Björn Wahlroos inkomster på totalt 665 miljoner kronor under de tre åren just arbetsfria kapitalinkomster. Han tjänade på de tre åren ”bara” 21 miljoner kronor i arbetsinkomster. Det vill säga i snitt 7 miljoner per år.

Eller handlar det kanske om det Björn Wahlroos ju har sagt:

– ”Nu kommer jag nog att stöta mig med vissa men omkring 80 procent av människorna är idioter, åtminstone när det handlar om pengar. Finanssektorn handlar om att flytta pengar från de 80 procenten som saknar idéer till de 20 procent som har det.”

Jag och alla de andra som jobbar och sliter 8 timmar om dagen för en svältlön är alltså de 80% idioterna. Dom andra 20% är Björn Wahlroos och dom andra duktiga inom Finanssektorn som ska ta över våra slantar. Det är därför vi betalar en mycket större andel av våra inkomster i skatt än vad de 20% duktiga genierna med idéer (i motsats till oss idioter) betalar. Idéerna är väl hur man smiter från skatten…

Vi kan förstå att Björn Wahlroos väljer att flytta Nordea till Finland för att Nordea ska slippa betala de avgifter till Staten som de andra svenska bankerna betalar. Men samtidigt väljer finnen Björn Wahlroos att själv stanna kvar i Stockholm för att betala svenska skatter. Vi förstår honom! Ingen Förmögenhetsskatt. Ingen Gåvoskatt. Ingen Arvsskatt. Och knappt någon Fastighetsskatt. Och tydligen inte heller så mycket Inkomstskatt.

Det kan finnas stor anledning att se över det svenska skattesystemet. Så att de som har höga inkomster tar ett större ansvar för samhällets inkomster än i dag.

Tre olika citat

Jag tänkte börja med att ta två olika citat från olika politiska håll att jämföra. Låt oss först ta de båda citaten:

– ”Tanken på platt skatt på inkomster ter sig inte längre så förflugen.”

– ”De som har det bäst ställt kan bidra mer.”

Det första citatet är från moderaten Lars Tobisson. I många år riksdagsledamot för moderaterna, partisekreterare i moderaterna och nu moderat ledamot av Finanspolitiska rådet. Det andra citatet är från socialdemokraten Stefan Löfven. Partiledare för Socialdemokraterna och statsminister i vår nuvarande Rödgröna regering.

Det här är två helt olika syn på saken. Det Lars Tobisson pratar om när han argumenterar för ”Platt skatt” är att de som har det bäst ställt ska bidra mindre till den gemensamma välfärden. ”Platt skatt” innebär helt enkelt att man sänker skatten för de med höga inkomster. Man avskaffar helt enkelt den progressiva skatten. Betalar du 30% på dina 300.000 i inkomst om året så betalar även Douglas von Ankarstjärna 30% i skatt på sina 30 miljoner i inkomst. DET är Platt skatt!

När istället Stefan Löfven pratar om att de som har det bäst ställt kan bidra mer så menar han att Douglas von Ankarstjärna kanske ska betala mer i skatt på de inkomster som ligger över 1 miljon och kanske ännu lite mer på de inkomster som ligger över 10 miljoner. Douglas kommer fortfarande att ha mycket mer över varje vecka än vad du tjänar på en månad innan du börjat betala din skatt.

Kan ni gissa vem som har mina sympatier? Om jag ska vara uppriktig så tycker jag att Lars Tobisson kan dra en gammal filt över sig. Där kan han ligga och andas in sina murkna gamla åsikter. Men jag förstår, om jag ska vara ärlig, faktiskt hur Lars Tobisson resonerar. Visserligen ska ju militären få en massa fler miljarder, och polisen ska få lite fler miljarder, vårdköer ska försvinna och en massa andra ska få mer resurser. Dock vet jag inte hur det ska betalas? För uppriktigt sagt så står nog Lars Tobisson fortfarande för det som Ulf Kristersson, partiledare för Moderaterna och kandidat till att bli ny statsminister efter valet, lovade när han valdes in i Riksdagen:

– ”Som moderater och förkämpar för individuell frihet och marknadsekonomi har vi ett uppdrag att bekämpa och avveckla välfärdsstaten.”

Så sant som det är sagt!

Vem ska betala det?

Våra skatter är alltid ett spännande ämne. Mycket kortfattat kan man sammanfatta den allmänna åsikten om skatter som att alla ska betala – förutom jag själv alltså. Dessutom ska skatterna sänkas rent allmänt men helst ska samhällets service samtidigt byggas ut. Som väl de flesta förstår så är detta är ekvation som har mycket svårt för att gå ihop. Det brukar därför resultera i att när politiker som går till val på parollen ”Sänk skatterna” vinner valet så resulterar det hela i ett rejält statligt skuldberg.

Vad får mig att helt plötsligt börja tycka till om ett sådant här tråkigt ämne? Jo, jag läser dagens huvudledare i husorganet för de som har lite mer gott om slantar än oss andra, Dagens Industri. Tobias Wikström sätter där som rubrik på sina tankar: ”Våga välja ett nytt system för skatterna”! Vad är det då för skattesystem som Tobias Wikström förespråkar? Mycket förenklat verkar Tobias Wikström förespråka ett skattesystem där vi alla betalar lika mycket i skatt. Dvs de med mindre inkomster får ett större ansvar för skattebetalandet medan de med lite mer slantar i plånboken inte ska behöva betala så mycket som i dag. Motsatsen till ”skatt enligt bärkraft” alltså. Bland annat hyllar Tobias den nya Fastighetsavgiften som innebär att jag betalar lika mycket i skatt för min lilla 30-tals villa här i Åstorp som skandalfondbolaget Allras ägare Alexander Ernstberger betalar för sin 250 kvadratmeters lyxvilla i Lidingö. Enligt den gamla ”hatade” Fastighetsskatten skulle faktiskt Alexander Ernstberger fått betala mer i skatt än mig. Men, sådant kan man naturligtvis inte acceptera. Dessutom är ju Förmögenhetsskatten, till Tobias glädje, avskaffad. Det har ingen betydelse för mig som inte har någon förmögenhet. Men Alexander Ernstberger och hans gelikar sparar ju en del slantar på det.

Det Tobias börjar med i sin ledare är de s.k. 3:12-reglerna. I korthet handlar det om att skatten på arbetsinkomster är högre än vad skatten på kapitalinkomster är. Vill man vara elak så kan man uttrycka det som att den som sliter med kroppen och jobbar betalar mer i skatt på den lön hen får än vad den som sitter på sin röv och håvar in räntor och utdelningar betalar på dessa inkomster. Den som har ett eget litet företag kan ju därför ha intresse av att plocka ut sin inkomst som kapitalinkomst istället för som arbetsinkomst. Dvs att inte ta ut någon lön och därmed få en högre vinst på firman som han kan plocka ut som utdelning och alltså få lägre skatt, än vad han skulle fått om han tog ut den som lön. Det finns alltså regler för att detta inte ska kunna missbrukas. Regeringen vill gärna skärpa dessa regler medan Tobias inte tycker att politikerna ska lägga sig i sådant.

En annan idé som Tobias Wikström framför är att han verkar tycka att den statliga skatten på arbetsinkomster (som ger vårt samhälle 47 miljarder i inkomster och bara betalas av de som tjänar över en viss inkomst) nog kunde avskaffas. Den statliga skatten ””saboterar ekonomins funktionssätt””, som Tobias uttrycker det. Dom 47 miljarderna kan gott betalas av någon annan. Inte av de som har högre inkomster alltså. Inte av de som har förmögenheter. Inte av de som har främst arbetsfria kapitalinkomster. Inte av företag. Inte av de som flyger (se ramaskriet när även flyget ska betala skatter som alla andra). Egentligen berättar inte Tobias VEM han tycker ska betala istället.

Jag tror att vi kan sammanfatta det hela med att Tobias tycker att de som tjänar lite mindre slantar eller tidigare har tjänat lite mindre slantar, än vad Tobias vänner har förmått, gott kan bestraffas för denna inkompetens genom att ta över en del av skattebördan från de mer intelligenta och arbetsamma som tjänar mer pengar. Dom kan ju inte förväntas betala skatt på sina inkomster. Egentligen tror jag att Tobias helst skulle vilja införa ett system där alla människor betala exakt lika mycket skatt. T.ex. att alla betalar in 100.000 kronor vid årsskiftet till Staten. Statens budget är 1.000 miljarder och vi är 10 miljoner innevånare. Det ger 100.000 per svensk. Allt från nyfödda bebisar och DI:s ledarskribent Tobias Wikström via Sven Tycker och andra pensionärer till mångmiljonärer som Alexander Ernstberger och dom andra. DÅ tror jag att Tobias Wikström hade varit nöjd.

För övrigt noterar vi att vi behöver ytterligare några tusenlappar i skatteinkomster eftersom det ska födas ännu en bidragstagare i Knugafamiljen.

Gå med i Republikanska Föreningen. Detta kostar bara 200 kronor till plusgiro 114 96 91-6.

Statschefer bör tillsättas genom val

inte avel