Ett jubileum

» Sven Tycker fyller år.

I dag fyller Sven Tycker 24 år. Det var den 4 april 1997 som jag skrev mitt första blogginlägg. Jag tror inte ens att jag hade hört uttrycket Blogg när jag började. Redan på den tiden visste jag dock vad jag tyckte. Så här lydde mitt allra första blogginlägg:

– ”Jag är en stolt skåning. Men ibland blir man mindre stolt och vill helst glömma sitt ursprung. Ett sådant tillfälle är i dagarna när ett antal skånska töntpolitiker träffats för att skapa en gemensam plattform inför kommande Skåneval. Det är Skånepartister, Centrumdemokrater, Framstegspartister och andra lustigkurrar som träffats. Gemensam nämnare är fri sprit och invandrarfientlighet. Som sagt, ibland skäms man för att vara skåning. Fast det är bara ibland, oftast är jag stolt skauning.”

Färdiga åsikter – helt gratis

Invandrarfientligheten finns fortfarande kvar även om det har skapats nya politiska partier för att ge utlopp för detta hat mot andra människor. Sverigedemokraterna hade bildats redan 1988 men var på den här tiden mer eller mindre öppet nazistiskt och ett obetydligt obskyrt parti. 1991 fick SD sitt första kommunala mandat. Detta var samma år som Ny Demokrati (och Kristdemokraterna) blev invalda i Sveriges Riksdag för första gången. Pajasarna i Ny Demokrati blev dock inte så långvariga i Riksdagen.

1994 valde Jimmie Åkesson att gå med i Sverigedemokraterna, som då fortfarande hade en klar nazistisk agenda. Samma år åkte Ny Demokrati ur Riksdagen igen. 1997 började jag alltså skriva min blogg Sven Tycker men Sverigedemokraterna var fortfarande inget annat än ett extremt obskyrt nasseparti. Första gången jag nämner Sverigedemokraterna på Sven Tycker är den 3 maj 2002. Då skrev jag så här:

– ”Sverigedemokraterna heter en grupp töntar som har en förhoppning om att ta upp den invandrarfientliga manteln i Sverige. I ett försök att visa upp en fasad som även innehåller andra frågor försöker man prestera ett komplett valprogram. Men det är svårt när man inte har någon annat egentlig tanke bakom partiet. I Helsingborg fick det pinsamma resultatet att när SD skulle prestera ett miljöprogram skrev man helt enkelt av Miljöpartiets program och presenterade som sitt eget. Det är inte så lätt om man inte har några andra tankar än de invandrarfientliga att få ihop något annat. Släng inte bara den delen av programmet i papperskorgen, släng hela partiet där – det är där dom hör hemma.”

Knappt två veckor senare återkom jag till Sverigedemokraterna. Jag har fortfarande dåligt förtroende för detta parti. Ett förtroende som inte blivit bättre. Partiet ligger lågt på förtroendeligan. Sven Tycker ägnar ganska stort utrymme åt SD:s rasism och främlingshat. Så här skrev jag den 15 maj 2002:

– ”I Skåne ska den regionala koalitionen av töntpartier på högerkanten, kallad Skånes Väl, ha tekniskt samarbete med Sverigedemokraterna. En av de ledande inom Skånes Väl är Åstorparen Tony Wiklander som just lagt ner sitt senaste egna privata parti i kommunen och startat ännu ett nytt (fråga mig inte vilket i ordningen). Denna gången är parhästen förra socialdemokraten Gösta Brodin. Som samtidigt vill fortsätta att vara medlem i Socialdemokratiska partiet! Hur min gamla vän Gösta lyckas få ihop det begriper jag inte. Och dessutom skäms jag just nu över att vara åstorpare och skåning. Hur kan normalt intelligenta människor ge sig in i sådant med öppna ögon? Det är nästan så att det kliar i fingrarna för att engagera sig politiskt igen. Den icke rumsrena högern måste stoppas. Vad har mänskligheten gjort för att drabbas av dessa hjärndöda fossiler.”

Tony Wiklander finns fortfarande kvar i politiken. Han hamnade till och med i Riksdagen för Sverigedemokraterna. Men petades inför valet 2018 – officiellt av åldersskäl. Däremot valdes han in som suppleant i Kommunfullmäktige här i Åstorp. Han har precis blivit invald som ordinarie ledamot efter de sedvanliga avhoppen inom SD. Tony Wiklander inledde sin politiska karriär i Socialdemokraterna. Efter oenighet gick han över till Vänsterpartiet och satt i Kommunfullmäktige för Vänsterpartiet här i Åstorp. Efter nya oenigheter bildade han ett eget parti och hann avverka flera sådana innan han slutligen hamnade i Sverigedemokraterna.

Gösta Brodin som också nämns var också med i Socialdemokraterna från början. Han lyckades reta gallfeber på i stort sett hela Sveriges lärarkår medan han satt som ordförande i Skolstyrelsen här i Åstorp. Samtidigt som också jag var ledamot av samma Skolstyrelse. Det var en ganska turbulent period kan jag berätta. Gösta avled 2008 några år innan Sverigedemokraterna första gången lyckades bli invalda i Riksdagen vid valet 2010.

24 år i mänsklighetens tjänst

Sedan dess har SD förtvivlat försökt att sudda bort sitt nazistiska förflutna. Men hela tiden dyker det upp nya skandaler där representanter för SD kläcker ur sig mer eller mindre tydliga hyllningar eller acceptans för nazismen. Främlingsfientligheten, rasismen, invandringskritiken (välj vilket ord du vill använda) har man dock fortfarande med sig. Och det är denna syn på andra människor som gör att jag föraktar den sverigedemokratiska politiken. Det hat mot andra människor som sprids från SD är en skam för ett civiliserat samhälle. Det är detta som gör att jag regelbundet återkommer till Sverigedemokraterna här på Sven Tycker och den rasism och det hat som sprids från partiet och deras företrädare. Den acceptans för SD:s idéer som blir allt mer märkbar från Moderaterna och Kristdemokraterna skrämmer mig. I en utvärdering som SOM-institutet gjorde förra året kan vi se att bland KD-sympatisörer ligger sympatin mycket högt för SD:s idéer. Sedan flera år tillbaka ligger man till och med klart högre än M:s sympatisörer. Bland övriga partiers sympatisörer är sympatierna mycket låga. Detta inklusive Liberalerna. Ett parti där man snarast kan se en stark minskad sympati för SD under de senaste åren.

Jag avslutar med ett par länkar. En visar en sammanställning över citat från SD-representanter som visar vad det här partiet går för. Den andra länken handlar om ett nyligen inträffat mord här nere i Höör. SD och SD närstående olika sajter och publikationer brukar vara mycket snabba med att avslöja varje gång en ”icke-svensk” begått ett grovt brott eller misstänks för detta. Av någon anledning har man inte nämnt mordet i Höör. Kan det bero på att den misstänka mannen var SD-sympatisör…?

Jag lovar, jag kommer med största sannolikhet att återvända till Sverigedemokraterna här på Sven Tycker. Troligtvis redan imorgon…

Läs:
sd-citat.nu. – SD-citat
26-årig SD-sympatisör häktad för mordet i Höör. – Aktuellt Fokus
Sven Tycker arkivet. – Hela Sven Tycker arkivet sedan 1997
Sven Tycker april 1997. – Arkivet april-juni 1997
Sven Tycker maj 2002. – Arkivet april-juni 2002

Klimatförnekarna i Sverigedumokraterna

» Kraschlandning?

Jag tänkte göra det lätt för mig idag. Jag tar en text som jag redan har skrivit ihop i annat sammanhang!

Det är nämligen så att de båda sverigedumokraterna Anton Holmberg och Tony Wiklander har skrivit en insändare till Helsingborgs Dagblad där de vädrar sin irritation och frustration över att Moderaterna inte stödde deras motion till Kommunfullmäktige här i Åstorp om att i efterhand gå in som delägare i flygplatsbolaget vid Ängelholms flygplats.

Anton Holmberg är SD:s unga gruppledare här i Åstorp medan Tony Wiklander är åldermannen. När jag en gång i tiden blev lite mer politiskt aktiv var Tony socialdemokrat. Vi var medlemmar i samma S-förening. Efter lite oenigheter lämnade han och gick till Vänsterpartiet. Där fungerade det inte heller utan Tony har sedan hunnit avverka ett antal olika mer eller mindre privata partier (Löntagarpartiet, Skånes Väl, Kommunens Framtid, Kommunal Demokrati och Sverigedemokraterna är de partier som Wikipedia fått med – jag tror man missat några….) Han har suttit som riksdagsman för Sverigedemokraterna men petades inför valet 2018, officiellt av åldersskäl. Tony är 81 år.

Hur som helst har de båda författat en insändare där de vädrar sin irritation över att Moderaterna och Kristdemokraterna anslutit sig till vad man kallar ”Åstorps etablissemangspartier”. Det handlar om att ”luften under Åstorps vingar är bortblåst”, ”Kraschlandning på landningsbanan”, ”Ignorera den solidariska biten”, ”Inte se möjligheterna inför framtiden” och så vidare.

Vill ni ha ett gott skratt så kan ni läsa spektaklet: – Kraschlandning för flygplatsfrågan i Åstorp. Vad jag sett så har HD inte publicerat insändaren i den tryckta tidningen (än…), men den finns alltså på nätet.

Hur som helst fick jag sådan skrivklåda när jag läste det hela att jag inte kunde låta bli att skriva ett svar. Om det sedan publiceras någonstans vet jag inte – än. Så här skrev jag i varje fall:

Kraschlandning?

Sverigedemokraternas Anton Holmberg och Tony Wiklander är uppenbarligen mycket besvikna på att Moderaterna anslutit sig till det man kallar ”Åstorps etablissemangspartier” och sagt Nej till Sverigedemokraternas motion om att använda åstorpsbornas skattepengar till att subventionera en liten grupps flygresor till Stockholm. Moderaterna får naturligtvis själva förklara sina bevekelsegrunder. Jag vet inte om M och Kd ser det som en förolämpning eller beröm att ingå i begreppet ”Åstorps etablissemangspartier”. Eller hur L och C känner för att omfamnas av Sverigedemokraterna.

Skär ner flyget

Om det är någon kraschlandning att inte vilja vara med om att för 20 miljoner köpa ett förlustbringande flygplatsbolag utan några tillgångar och som den tidigare ägaren redan beslutat sig för att lägga ner är jag dock tveksam till. Om det finns någon kraschlandning så är det väl möjligen situationen för det svenska inrikesflyget.

Som argument för att köpa flygplatsbolaget används en 5 år gammal utredning. En utredning som snarast är en propagandaskrift. Denna gjordes innan vi på allvar började diskutera flygets miljöpåverkan. Innan ett antal av kommunerna i NV Skåne beslutade sig för att begränsa personalens flygresor av miljöskäl. Dvs innan flygresandet i Sverige minskade kraftigt. Sedan kom Coronaviruset och flygresandet kraschlandade. Idag är det inte många som tror att flygresandet kommer att återvända till forna tider. Swedavia har dragit slutsatsen att det är lika bra att lägga ner Bromma flygplats. Coronaviruset har inneburit det slutliga genombrottet för digitala möten.

Det ska påpekas att det Sverigedemokraterna i Åstorp ville att åstorpsborna skulle köpa var inte flygplatsen. Flygplatsen, mark, byggnader och annat av värde behåller PEAB. Det man köper är det förlustbringande flygplatsbolaget som PEAB redan beslutat sig för att lägga ner. För detta betalar man 20 miljoner kronor. Och stoppar in ytterligare 30 miljoner för att täcka förlusterna i några år framåt. Dessutom lovar man att betala hyra till PEAB för flygplats, byggnader osv. PEAB köpte för 10 år sedan allt för i praktiken 25 miljoner. 40 miljoner minus ett olagligt bidrag på 15 miljoner.

Vi ska nog vara tacksamma för att en majoritet i Åstorps kommun är mer varsamma med skattebetalarnas pengar än vad Sverigedemokraterna är för att försöka rädda en dödsdömd flygplats.

/Sven Ohlsson
Vänsterpartiet Åstorp

Sverigedumokraterna

De flesta av oss är väl egentligen ganska eniga om att Sverigedumokraterna inte är ett seriöst politiskt parti. De enda som inte håller med om ett sådant påstående är väl de flesta sverigedumokrater själva samt några från Moderaterna och Kristdemokraterna som Ulf Kristersson och Ebba Busch. Resten av oss är ganska eniga.

Ett sätt att mäta detta är antalet skandaler som olika partiers representanter är inblandade i. Inga partier är förskonade, men just Sverigedumokraterna utmärker sig. Man kan titta på hur många politiker som hoppar av, utesluts osv och som fortsätter som politiska vildar. Även detta förekommer i alla partier, men Sverigedumokraterna utmärker sig. Man kan titta på antalet tomma stolar ute i kommunerna där partiet inte kan besätta sina poster. Gissa vilka som utmärker sig? Rätt, Sverigedumokraterna! Partiet är också det parti som hyser flest vad vi kan kalla partibytare, för att använda ett snällt ord. Politiker som hoppar vilt mellan olika politiska partier.

→ 1.  Ett exempel på att även andra partier än SD kan drabbas av att representanter gör bort sig. Moderaterna i Motala har drabbats av en sådan skandal. Partiets kommunalråd Kåre Friberg har nu dömts till mer än två års fängelse för bland annat våldtäkt. Än så länge vill inte kommunalrådet avgå från sin post utan ska överklaga domen. Men står den sig, så ska han ha sparken.

→ 2.  Jag nämnde i början ”partibytare”. Inom Sverigedumokraterna finns en uppsjö av politiker som innan dom hamnade i SD hann avverka en hel del olika mer eller mindre seriösa partier. En som ligger på den topplistan är min egen kommun Åstorps enda SD-riksdagsledamot. När jag började engagera mig politiskt var Tony Wiklander socialdemokrat och satt i kommunfullmäktige för S. När oenigheten där blev för stor blev han vänsterpartist och representerade V i kommunfullmäktige. När oenigheten där blev för stor bildade han eget parti och har väl hunnit med två eller tre olika lokala partier innan han slutligen hamnade i Sverigedumokraterna. Där satt han i Riksdagen förra mandatperioden men petades av åldersskäl (troligtvis) inför årets val från listan och nöjer sig nu med en suppleantplats i kommunfullmäktige.

→ 3.  En annan partibytare som hamnade i Sverigedumokraterna är Patrick Reslow från Malmö. Han satt i Riksdagen för Moderaterna mandatperioden 2014-2018 men 2017 presenterade en stolt Jimmie Åkesson att Patrick Reslow hade hoppat över till Sverigedumokraterna. Elaka tungor från Malmö hävdar att han hade blivit medveten om att han skulle petas från listan till valet 2018. Hur som helst satt han fram till den nya Riksdagen formellt som partilös i Riksdagen och valdes 2018 in som ledamot för Sverigedumokraterna. Men nu har han snabbt blivit en belastning för Sverigedumokraterna istället. Ett intensivt resande för våra skattepengar både i Sverige och i utlandet tillsammans med fru och barn utan att medge att frun och barnen var med har resulterat i polisanmälan för bedrägeri. Men än så länge ställer Sverigedumokraterna och Jimmie Åkesson upp för honom.

→ 4.  Sverigedumokrater som på Nätet sprider den ena skiten efter den andra är en ständigt förekommande följetong. Gång efter gång avslöjas hur SD-politiker sprider rasism, nazism och annat obegripligt. Ett av de senare exemplen är Gunnar Larsson i Knivsta, där han representerar SD i kommunfullmäktige. Hans spridande av dynga är dock ett av de exempel där SD i varje fall reagerat. Partiet ska nu utreda Gunnar Larssons framtid i partiet. Men exemplen är många fler. SD hävdar att man har nolltolerans. Fast det är något som inte har nått fram till gräsrötterna i den sverigedumokratiska svansen. Där sympatisörer till SD och Jimmie Åkesson sprider hat på ett sätt som är sjukt.

→ 5.  Att handskas med sanningen kan ofta vara ett problem. När det gäller att angripa invandring och flyktingmottagande är alla metoder tillåtna. Att handskas med siffror på ett direkt lögnaktigt sätt har blivit ett kännetecken för den sverigedumokratiska partipropagandan. Men det gör inte så mycket resonerar man, för de trogna trupperna tror på allt och sprider det vidare. Och en lögn som upprepas tillräckligt ofta blir till sist en sanning för en grupp.

→ 6.  Tramsig demonstrationspolitik är också ett kännetecken för Sverigedumokraterna. Runt om i Sveriges kommuner lämnar sverigedumokrater in motioner för att markera sitt avstånd från allt som inte ariskt rent, vitt och fint. Även om det inte är något problem i kommunen. Men, det gäller ju att markera sitt motstånd. Ett annat exempel på dumheter från SD läste jag om för några dagar sedan. I Gällivare lämnade SD:s ledamöter kommunfullmäktigesalen i protest mot möteslokalen. I Gällivare hyr tydligen Gällivare kommun in sig i Folkets Hus för att hålla sina sammanträden. Folkets Hus-rörelsen vägrar dock att hyra ut lokaler till Sverigedumokraterna. Alltså gick SD-ledamöterna ut från sammanträdet och krävde att sammanträdena skulle hållas på annat ställe. De som tjänar på en sådan dum demonstration är de andra partierna eftersom dom slipper SD på sammanträdet.

Sverigedumokraterna är INTE ett seriöst politiskt parti. Det är ett populistiskt missnöjesparti uppbyggd av töntar med sina rötter i den nazistiska dyngan! I dag är det för övrigt Samernas nationaldag. Och dom var visst inga riktiga svenskar? Vi kan notera att när Girjas sameby nyligen vann i Högsta domstolen i frågan om jakträttigheterna så tog samehatet fart på nätet igen. Den ena dumheten värre än den andra började spridas.

Läs en del annat:
Kommunalrådet Kåre Friberg döms för våldtäkt. – Aftonbladet
Moderat kommunalråd fälls för våldtäkt och kvinnofridskränkning. – Sveriges Radio
Kommunfullmäktige kan sparka Friberg om domen står sig. – Oisin Cantwell i Aftonbladet
Reslow ljög om resorna – stöttas av SD:s partiledning. – Aftonbladet
SD ska utreda Knivstapolitikers Hitler-mejl. – SVT
Nej SD, vår kommun är inte ett utsatt område. – Aftonbladet
Caligula, pedagogiken och Sverigedemokraterna – Magasinet Para§raf
Undersköterskor sågar Åkessons ‘låtsasjobb’-utspel: ‘Att ta hand om människor är fan inget låtsasjobb’. – Aktuellt Fokus
Håll käften jävla batikhäxa. – Magasinet Para§raf
När är det dags att sluta dalta med rasister som sprider sitt förakt? – Magasinet Para§raf
Så blev rika Kungsbacka en tiggerikommun! – Magasinet Para§raf
Jimmie Åkesson och de inbillade 120.000 flyktingarna. – Motargument
Ekot synar SD:s (obefintliga) arbetsmarknadspolitik. – LO-Bloggen
SD lämnade kommunfullmäktige i Gällivare i protest mot möteslokalen. – SVT

Tankar om lokalpolitik

Lokalpolitik kan också vara spännande. Helsingborgs Dagblad landade i Åstorp på ledarsidan i dag. Under rubriken ”Då gör Pålsson en Trump – det han inte vill se finns inte” hade man lite synpunkter på Pontus Pålsson comeback. För de som inte är hemtama med den lokala politiken hos oss här i den gamla järnvägsknuten Åstorp i Nordvästra Skåne så kan det hela kanske förtjäna en liten förklaring av vad det egentligen handlar om. Pontus Pålsson har under flera år varit Moderaternas ledande man. Vilket bland annat inneburit att han varit oppositionsråd. Men, hans sätt att uppföra sig – eller ska vi säga brist på att kunna uppföra sig, fick till slut till resultat att han fråntogs nyckeln till kommunhuset. Hans uppträdande mot personalen var så otrevligt att han bedömdes som ett arbetsmiljöproblem. Kommunledningen fick alltså fatta beslutet att Pontus Pålsson fick inte komma in på kommunkontoret utan följeslagare.

Även inom Moderaterna fanns det kritik. I Fullmäktigegruppen hölls för några år sedan en förtroendeomröstning om förtroendet för ordföranden för gruppen – Pontus Pålsson. Två av de fyra närvarande ledamöterna röstade för att man inte hade förtroende. En tredje samt Pontus Pålsson själv röstade för att man hade förtroende. Eftersom Pontus var ordförande och hade utslagsröst slutade omröstningen 3-2 för förtroende. Det ska kanske påpekas att de två som röstade emot inte längre är aktiva. <p¨>Konflikten har även tagits upp i SVT:s lokala nyheter vid ett flertal tillfällen. Något som fick Pontus Pålsson till att försöka utforska vilka kommunala tjänstemän som varit i kontakt med Sydnytts reportrar. Något han verkligen inte skulle ha gjort! Han anmäldes för att ha forskat efter journalisternas källor. För detta dömdes han både av Tingsrätten och sedan av Hovrätten eftersom det är ett brott mot Grundlagen att forska efter journalisternas källor. Detta blev droppen. Pontus Pålsson tvingades lämna sina uppdrag.

Men, nu är alltså Pontus Pålsson tillbaka. Mamma Margareta Pålsson har sett till att Pontus toppar Moderaternas kommunlista till valet igen. Mamma Margareta Pålsson, som fick ta över moderatledningen när Pontus tvingades bort, är f.d. Moderat riksdagsledamot och har sedan även varit landshövding i Skåne. Uppenbart är att en majoritet av de kvarvarande moderaterna har förtroende för Pontus Pålsson. Låt oss hoppas att ingen annan har det.

För övrigt har Sverigedumokraternas ledande namn i Åstorp bestämt sig för att hoppa över till alternativdumokraterna i Alternativ för Sverige. Detta har han gjort utan att ha blivit petad, utslängt eller nedgraderad. Eddie Ek motiverar sitt partibyte med: – ” Jag lämnar Sverigedemokraterna i protest mot deras anpassning till etablissemanget”. Jimmie Åkessons flirt med Moderaterna och Kristdemokraterna kan alltså visa sig vara ödesdiger för partiets stöd. Fast jag tror faktiskt att alternativdumokraterna är ett döfött projekt. Men, man kan ju alltid hoppas? Jag har fortfarande inte sett hur vår SD-riksdagsman Tony Wiklander tänker göra. Han blev ju petad från listan till valet 2018 av SD:s valberedning och var uppenbarligen missnöjd med detta. Fast jag har inte sett om han tänker engagera sig i något nytt alternativ, starta nytt parti (det är något han är van vid) eller om han bestämt sig för att nu gå i pension.

Men visst kan politik var kul?

</p¨>

Tänk på SEX

Om nu någon med snuskig fantasi skulle få för sig att jag med ”sex” hänsyftar till just något snuskigt så vill jag påpeka att ”sex” helt enkelt bara hänvisar till att jag i dag har valt sex olika ämnen. Det är inte nyttigt att ha så snuskig fantasi. Men kul ibland…..

¤ 1.   Enligt en undersökning från BRÅ (det betyder väl Brottsförebyggande Rådet) så har var femte 16-åring i ”moderatghettot” Danderyd under det senaste året använt narkotika. Samma undersökning gjord i ”normalghettot” Skärholmen visade att där hade var tjugonde 16-åring under det senaste året använt narkotika. Undrar varför polisen jagar narkotika i Skärholmen hellre än Danderyd? Kan det finnas någon förklaring?

¤ 2.   Som jag skrev för några dagar sedan så har ju åstorparen Tony Wiklander petats av SD:s valberedning från riksdagslistan. – ”Jag känner mig kränkt” säger han. Han får väl starta nytt parti. Det har han gjort så ofta förr så han har ju vanan inne. För de som inte visste så var han en gång i tiden socialdemokrat, sedan var han vänsterpartist och sedan har han avverkat en handfull andra partier innan han blev sverigedumokrat. What’s next?

¤ 3.   Från Florida berättas att delstaten beslutat att beväpna lärarna i skolorna. Riktigt hur det ska gå till framgår inte av nyhetsrapporteringen. Men visst går vi en ljuv framtid till mötes? Tydligen finns det en liten risk för att guvernör Rick Scott kan stoppa det hela.

¤ 4.   Jag läser att Taxi-Uffe Kristersson vill sänka marginalskatterna. Det vill säga att han vill att de med stora inkomster ska ta ett mindre ansvar för vår gemensamma välfärd än i dag. Det innebär att vi andra får ta ett större ansvar. Helt i linje med sitt gamla löfte: – ”Som moderater och förkämpar för individuell frihet och marknadsekonomi har vi ett uppdrag att bekämpa och avveckla välfärdsstaten.”

¤ 5.   Trots motstånd från Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna så har regeringen lovat att gå vidare med lagförslaget att förbjuda rökning på platser som järnvägsperronger, busshållplatser, lekplatser och uteserveringar. Bra! Vi ser fram emot att kunna vistas ute i vårt samhälle utan att förpestas.

¤ 6.   Jag ser att Nordea fortsätter att flytta ut allt mer av sin verksamhet, som IT, till Polen. Tusentals anställda i de Nordiska länderna sägs upp medan man anställer nya i Polen. Där man inte har något bankkontor. Jag undrar om alla IT-teknikerna har säkerhetsklassats? Jag tar för givet att skandalen i Transportstyrelsen har lärt oss något så att all statlig verksamhet flyttar från Nordea. Säkerheten är hotad!

Om politiker

Politik är det möjligas konst, säger en del. Själv vet jag faktiskt inte riktigt vad jag ska säga. Jag har ett stort förtroende för politik och politiker. Jag tror faktiskt att de flesta politiker vill göra något gott. Jag är medveten om att vi tycker olika. Att vi har olika sätt att se på verkligheten. Men i det stora hela så har jag faktiskt stort förtroende för de flesta politiker. Jag kan faktiskt till och med respektera en moderat! Jo, det är faktiskt så.

Det finns bland många ute i samhället ett politikerförakt. Det finns en hel del som bara ser politiker som något girigt som bara sitter stilla på sin röv och håvar in pengar. Men, så är det faktiskt inte. De flesta politiker lägger ner enormt med tid på sitt uppdrag. Offrar kvällar och helger. Utslaget per arbetad timme är politikeruppdrag inte speciellt väl betalda. De flesta politiker förtjänar alltså vår respekt. Även om dom står för en helt annan åsikt än den vi själva står för. Vi kanske ser på världen med olika ögon, vi har olika syn på vad som egentligen är det bästa för alla på lite längre sikt.

Men, det innebär inte att jag respekterar alla som jobbar politiskt. Det finns politiker som inte respekterar andra och andras lika värde. Det finns politiker som inte respekterar demokratiska principer. Och det finns politiker som blir maktgalna av makten och pengagalna av möjligheten att tjäna pengar. Här har jag ingen respekt kvar att erbjuda.

Sverigedumokraterna är ett parti som jag har mycket svårt för att ha respekt för. Partiet bygger på huvudprincipen att vi är inte alla lika mycket värda. Partiet fiskar i grumliga vatten och vädjar till människors allra sämsta sidor. När nu Jimmie Åkesson och männen i hans närhet försöker ge Sverigedumokraterna en mer rumsren profil dyker det upp allt fler protester bland de som tidigare fått utlopp för dessa vidriga sidor. Jag såg att den tidigare uteslutna SD:aren Gustav Kasselstrand nu drar igång ett nytt parti till höger om Sverigedumokraterna. Alternativ för Sverige ska vara det SD inte längre vågar stå för i jakten på att bli upptagna i den Moderata famnen. Och Kasselstrands projekt är inte det enda. Vi kommer att få se många fler. En hel del av de sverigedumokrater som nu rensas ut i jakten på en mer rumsren fasad kommer att starta egna små projekt.

Hur vår egen SD-riksdagsman Tony Wiklander gör vet jag inte. Jag såg att han i varje fall blivit petad från riksdagslistan, så han blir inte omvald. Något han nog hade velat. Om han startar nytt igen vet jag däremot inte. Han har ju viss erfarenhet av att byta parti och starta egna partier. Men han börjar väl bli gammal, och tycker jag har sett trött ut när jag sett honom. Men var säkra på att vi kommer att få se en hel del nya partier dyka upp ute på högerkanten till höger om Sverigedumokraterna. Om dom kan bli så stora så att dom får någon betydelse är dock tveksamt. Men dom kan ju alltid stjäla röster från SD…

Men, som sagt. I allmänhet har jag högt förtroende för politiker. Även politiker som har en helt annan syn på världen än vad jag har själv. Men, jag tror faktiskt att dom menar väl, på sitt sätt. Att sedan nästan alla har fel, det är något annat.

Sverigedumokraterna träffas

Den svenska populistiska extremhögern i form av Sverigedumokraterna har sitt uppstartsmöte inför valet. Man träffas tydligen i Norrköping. Sverigedumokraterna är ett parti i kris. Efter att först efter förra valet haft en ständigt uppåtgående trend i opinionen har man sedan under en lång tid stått mer eller mindre stilla. För att nu sedan Ulf Kristersson kuppat in sig som ledare för Moderaterna och drivit partiet till höger ha tappat stora grupper väljare. Upp till var fjärde SD-supporter har på kort tid lämnat partiet. Främst till Moderaterna. För alla de seriösa partierna skulle ett sådant ras på kort tid ha föranlett krisstämning. Både inom partiet och i mediarapporteringen av partiet. Partiledaren hade ifrågasatts och partiets politik hade debatterats av alla. Men nu gäller det Sverigedumokraterna. Ett parti som inte tas på allvar av media, som inte tas på allvar av de andra partierna, som inte tas på allvar av väljarna heller. Jimmie Åkesson sitter väl cementerad i toppen. Han kan fortsätta sitt välbetalda jobb lång tid framåt.

Verkligheten är nämligen den att Sverigedumokraterna är ett extremt toppstyrt parti. Detta samtidigt som det på nivåerna under ständigt pågår en våldsam maktkamp. I Expressen läste jag för någon dag sedan om maktkampen i SD:s Skånedistrikt som pågick för några år sedan. Eftersom vår egen sverigedumokrathöjdare från Åstorp var inblandad så läste jag det hela med lite större intresse. Faktum är att det var en av de få gånger jag hört en sverigedumokrat ta till rejäla kraftord (det är ganska vanligt) och faktiskt ha rätt. Om denna Tony Wiklander yttrar sig en ”konkurrent”: – ”Fan vad vidriga Wiklander och Eskilandersson är” säger han bland annat. – ”Nu har du lyckats med samma förödelse som du gjort i din tidigare politiska karriär” fortsätter han. Tony var: – ”En som vill fördärva, sabotera samt rasera hela det fina distrikt som vi byggde upp långt innan Din tid” och avslutar med: – ”Är det någon som ska lämna SD så är det Du Tony Wiklander! Tony, du är ingen Sverigedemokrat”!

Vem är då denna Tony Wiklander? Jo, i dag sitter han i riksdagen för Sverigedumokraterna och kan väl anses vara partiets ålderman i riksdagsgruppen. Han kan nog aspirera på en topp plats på listan över svenskar med flest partibeteckningar på visitkortet. När jag började intressera mig för politik var Tony och jag medlemmar i samma socialdemokratiska förening här i Åstorp. En ganska kontroversiell politiker. Som min mamma berättade tyckte någon: – ”Kan vi utesluta den jäkeln”. Nu löstes detta av sig själv. I besvikelsen över att det socialdemokratiska partiet inte ställde upp för honom när han fick sparken från sitt kommunala chefsjobb lämnade han Socialdemokraterna och gick med i Vänsterpartiet. Samarbetet med resten av Vänstern fungerade väl inte så bra, så småningom drog han igång ett eget parti, Löntagarepartiet. Sedan har det varit Framstegspartiet, Skånes Väl, Kommunens Framtid, Kommunal Demokrati och som sagt Sverigedumokraterna. Jag kan ha missat något!

Det här är alltså en äkta sverigedumokrat. Är det någon som inte förstår varför jag har 0,2 förtroende för det här partiet? Det är ett rasistiskt missnöjesparti som samlat på sig en mängd misslyckade politiska vrak utan någon annan gemensam nämnare än just rasism, missnöje och allmän inkonsekvens samt total inkompetens.

Jag känner fortsatt oro

Som sagt innan så firar denna blogg i morgon den 4 april sin 20-års dag. De första månaderna var det inte dagligt, men så småningom har det blivit en god tradition att varje dag på ett eller annat sätt uttrycka mina åsikter. Att tycka till! Mitt allra första tyckeri handlade om att ett antal lokala missnöjespartier träffats för att göra upp framtida planer. En av de ”missnöjespolitiker” som då deltog i det här mötet har fortsatt att göra politisk karriär. Från att ha avverkat ett antal olika partier lokalt i Åstorp sitter han i dag i Sveriges Riksdag för Sverigedumokraterna. SD hade bildats tidigare, men levde då ännu en undanskymd tillvaro som mer eller mindre öppet nynazistiskt parti. Dessa nazistiska rötter finns fortfarande kvar och den öppet rasistiska profilen är likaså fortfarande fullt synlig. Jag skämdes då och jag fortsätter att skämmas nu – och känna oro.

Det som får mig att känna en fortsatt oro är hur detta parti, dess supportrar och dess svans agerar. I dag kan vi t.ex. läsa att den Judisk föreningen i Umeå känner sig tvingade att lägga ner sin verksamhet efter upprepade hot och sabotage från nazister och andra antisemiter. Det är en skrämmande och vidrig skandal att något sådant ska kunna hända i en öppen demokrati som Sverige. Sedan kvittar det om den grupp som förföljs och attackeras är judar, muslimer, romer eller vad det nu må vara. Vi kan vara kritiska mot staten Israels politik, mot extrema islamisters vidrigheter osv. Men detta får INTE gå ut över hela grupper. Vilket det ju tyvärr gör, både här i vårt trygga paradis och på andra håll i världen. Som det här tidningsklippet som jag fick från min vän Ozzy i Canada visar. Det är sådant som händer i Umeå som får mig att skämmas. Vad är det för nation vi lever i? Vad är det för människor som bor i vårt land?

Fast det finns hoppfulla händelser. I en kartläggning som SVT gjort av hur många kommunpolitiker som hoppat av visar att Sverigedumokraterna står i en klass för sig. Det kommer alltid hända att kommunpolitiker känner sig tvingade att lämna sina uppdrag. Det kan bero på att man flyttar från kommunen t.ex. Det kan bero på förändringar i familjesituation eller arbetssituation. Det kan bero på att det där med att jobba politiskt inte var så inspirerande som man trodde. Det kan bero på att man får ändrade åsikter. Det kan bero på missnöje med politiken, med det egna partiet eller något annat.

Statistiken visar att de flesta partier ligger i dag på avhopp på mellan 17% och 22%. Två partier har bättre siffror, Socialdemokraterna med bara 15% och Centern med faktiskt mycket bra siffror. Bara 11% har tvingats hoppa av inom Centern. Ett annat parti utmärker sig i den andra änden. Sverigedumokraterna där 28% av kommunpolitikerna har hoppat av än så länge. Runt om i landet sitt numera avhoppade SD-politiker som politiska vildar eller så står det mängder av tomma stolar eftersom SD helt enkelt inte har några kandidater att placera in som ersättare.

Titta t.ex. på SVT:s granskning av några kommuner i norra Skåne. Jag har redan tidigare kommenterat SD:s fiasko i Hässleholm och här dyker två grannkommuner upp. Osby och Östra Göinge. Även dom drabbades av strömhopp från Sverigedumokraterna. Det här är ett parti som saknar demokratisk förankring. Det är ett toppstyrt parti med rasistiska åsikter och nazistiska rötter. Det skrämmer mig att nästan var femte svensk säger sig sympatisera med dessa vidriga tankar. Jag blir mycket orolig!

Som sagt, Sven Tycker fyller i morgon den 4 april 20 år. Kan man hoppas på att det kan finnas goda nyheter att berätta i morgon?

Ibland har man problem

Att skriva en blogg som SKA vara daglig kan ibland vara ett bekymmer. Det vanligaste bekymret är egentligen att välja ut vad jag ska skriva om. Jag måste ju begränsa mig, och inte skriva allt för mycket. Ofta sparar jag överblivna uppslag som reservämnen till en annan dag. Fast det är inte ofta jag får användning för dessa sparade ämnen, utan istället slänger jag regelbundet tankarna när dom blivit inaktuella. Fast det finns faktiskt dagar då jag kan ha lite svårt för att komma på ett bra ämne. Min inspiration är helt enkelt låg. En vanlig lösning är då att plocka upp något som sparats undan eller kanske tycka / tänka till om något löjligt Spam-mejl som trillat in. Fast vanligare är att jag helt enkelt saknar tillräckligt med fritid för att under dagen tycka till på något bra sätt. Ofta vet jag detta i förväg, så jag ska erkänna att det händer att ett blogginlägg en dag skrevs dagen innan för att spara tid. Sedan händer det ju att något akut händer (egen eller annans sjukdom t.ex.). Men faktum är att jag löst problemen alla dagar än så länge.

Varför skriver jag då denna inledning kanske ni undrar. Kan jag inte komma på något bra att skriva? Ja, först var det så, men när jag funderat lite så kan jag istället inte riktigt bestämma mig. Så dagens Tyckeri får bli några korta tankar – och inget annat.

Jag funderade på att Tycka till lite om framgångar runt om i världen för olika högerpopulister, ibland på gränsen till fascister. USA har ju med största sannolikhet fått en president som inte vet vad diplomati är för något. Antalet klavertramp från Donald Trump är många redan innan han tillträtt, och egentligen är det väl ingen som vet hur det där ska sluta. Vi som trots allt tror på att demokratin vinner till slut får trösta oss med att det faktiskt var en majoritet av de som röstade som röstade emot honom. Att han blir president i USA beror mindre på det amerikanska folket och mer på det amerikanska valsystemet.

I Sverige har vi Sverigedumokraterna att dras med. Ett parti med sitt ursprung i nazismen. Hur kanske var sjätte svensk kan säga sig stödja ett parti med detta ursprung och med dess representanter är för mig helt obegripligt. Det visar på den tråkiga verkligheten att demokrati faktiskt är något mycket känsligt. Det gäller att leva med förhoppningen och tron att till slut kommer ändå den verkligt mänskliga demokratin att vinna. I dag berättar Leif GW Persson i Expressen om sverigedumokraten Kent Ekeroth och hans vilda liv. Just nu har han ju efter sin senaste fylleskandal tvingats ta time-out från sitt uppdrag i Justitieutskottet än en gång. Hade en representant för något annat riksdagsparti rumlat runt med det liv han lever så hade han varit avpolleterad för länge sedan. Han behöver helt uppenbart vård, inte en riksdagsplats.

Min egen hemkommun, lilla Åstorp, är klart överrepresenterad i Riksdagen. Vi har två riksdagsledamöter. En socialdemokrat och en sverigedumokrat. Den här sverigedumokraten var en gång i tiden också socialdemokrat. I min ungdom jobbade vi tillsammans i samma socialdemokratiska förening. Efter ett antal år blev han sur på den lokala socialdemokratiska ledningen eftersom han inte ansåg att han fick stöd i sin anställningskonflikt. Av omtanke om honom ska jag inte berätta vad det handlade om. Men resultatet blev att han istället drog igång Vänsterpartiet i Åstorp och satt en period i kommunfullmäktige tillsammans med en annan ledamot för Vänsterpartiet. Fast dom blev osams! Så han drog igång egna lokala partier. Mitt allra första blogginlägg som skrevs 4 april 1997 handlar bland annat om just denna Tony Wiklander. Han är alltså i dag en av Sverigedumokraternas riksdagsledamöter. Så här skrev jag då: ”Jag är en stolt skåning. Men ibland blir man mindre stolt och vill helst glömma sitt ursprung. Ett sådant tillfälle är i dagarna när ett antal skånska töntpolitiker träffats för att skapa en gemensam plattform inför kommande Skåneval. Det är Skånepartister, Centrumdemokrater, Framstegspartister och andra lustigkurrar som träffats. Gemensam nämnare är fri sprit och invandrarfientlighet. Som sagt, ibland skäms man för att vara skåning. Fast det är bara ibland, oftast är jag stolt skauning.”

Här i Europa är vi på väg att riskera på SD:s kompisar till makten i t.ex. Österrike och Frankrike. Något som verkligen skrämmer. I dag är det presidentval i Österrike. I förhandssnacket har det bedömts som stor risk att högernationalisten Norbert Hofer skulle kunna vinna dagens presidentval. Som är ett omval sedan Norbert Hofer precis förlorat förra valet men fått det ogiltigförklarat. Det faktum att Adolf Hitler härstammade från Österrike skrämmer faktiskt. Men, som det ser ut i de första rapporterna verkar det lyckligtvis som om österrikarna tagit sitt förnuft till fånga. I de första rapporterna leder den oberoende kandidaten Alexander Van der Bellen, som kommer från det Gröna partiet. Låt oss hoppas att jag inte får äta upp det här om några timmar!

Sedan hade jag ytterligare några uppslag, men jag tror jag slutar här. Det räcker!

Dagens citat

Jag tänkte citera inledningen av Jan Guillous krönika från dagens Aftonbladet. Han skriver så här:

– ”Det är inte min åsikt att det inom Sverigedemokraternas valmanskår finns en stark överrepresentation av män, LO-anslutna, socialbidragstagare, pensionärer, sjukpensionärer, låg­utbildade, arbetslösa och skåningar. Det är nämligen alls ingen åsikt. Det är ett vetenskapligt faktum. Presenterat av professorerna Sören Holmberg och Henrik Oscarsson på Statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet.
Det är heller ingen ”åsikt” att de som röstar på SD skiljer sig från de andra partiernas väljare genom att de har lägst politiskt intresse, lägst kunskap om politik, lägst utbildning och lägst förtroende för politiker och samhälleliga institutioner. Också detta är vetenskapligt fastställt av professorerna Holmberg/Oscarsson i samma undersökning.”

Vad är det då som får mig att citera dessa självklarheter? Jo, som skåning känner jag mig djupt förolämpad. Fast, tyvärr, så är det nog sant. Något som jag faktiskt konstaterade redan i mitt allra första blogginlägg någonsin, för mer än 19 år sedan. Läs gärna i arkivet över de allra första blogginläggen på Sven Tycker, i april månad 1997. Redan då var dom igång. Sverigedemokraterna fanns inte, men den åstorpare, Tony Wiklander, som vid det här mötet representerade ett av dessa lokala missnöjespartier sitter i dag i riksdagen för Sverigedemokraterna. Det säger tyvärr allt. Som skåning är jag som sagt stolt, men ibland får man skämmas.